Melodifestivalen igen

Ett ord om melodifestivalen.

Hysteri

... Eskallera

Okej, det blev två ord.

Jag kommer ihåg när melodifestivalen gick i två omgångar. En i Sverige och en i förra årets vinnarland (i ett betydligt mindre Europa). Tidningsbevakningen inskränkte sig till rubriken "Fel låt vann!" dagen efter tävlingen.

Nuförtiden håller spektaklet på hela våren. Varje helg. Ja, varje dag faktiskt. Det är deltävlingar, andra chanser, mediautspel, prylar, kommentarer, tabbar, bloggar, inför-reportage, efter-reportage, skandaler, förväntningar, besvikelser och jubel.

Inte konstigt att svenskar är lyckligast i Europa.

Stopp för stopplagen

Jahapp, då är dagarna alltså räknade för den så kallade stopplagen och därmed är det grönt ljus för alla som vill dränera offentliga sektorn på resurser. Principen om vård efter behov försvann visst ner i samma avlopp. Nämen oj, blev du omsprungen? Sorry grabben, du får väl skaffa dig en försäkring.

Vad sa hon egentligen?

I TV-programmet Existens intervjuades integrationsminister Nyamko Sabuni apropå hennes motstånd mot religiösa friskolor. Enligt Sabuni finns det en risk att de islamska friskolorna fungerar som rekryteringsbas för terrorister och självmordsbombare. Från intervjun:

- Vilka belägg har du för att det här skulle kunna ske ute på svenska friskolor idag?
- Jag skriver riskerar, jag skriver inte att det sker eller att det kommer att ske, utan att det riskerar att ske.
- Men vilka belägg har du för att det riskerar att ske?
- Ja, därför att fundamentalismen växer i Europa. Jag är inte den som säger det. Vi ser ju bilder på självmordsbombare, vi ser bombningar i Spanien, bombningar i Storbritannien och så vidare. Jag tycker inte att jag måste vänta tills man bevisar att någon har självmordsbombat sig själv och andra och denna någon gick i just denna skola för att kunna säga att det kan vara en rekryteringsbas. Jag anser, som politiker, faktiskt, ha rätt att kunna se lite längre in i framtiden. Vad ser vi för utveckling? Och där säger jag att ja, religiösa skolor är inte lämpliga i en sekulär stat.

I princip delar jag Sabunis uppfattning om religiösa friskolor. Jag tycker också att den svenska skolan ska vara icke-konfessionell. Det jag reagerar på är skälen och sättet att argumentera. Framför allt sättet att argumentera.

Sabuni anser sig inte behöva några belägg för sina antaganden och ståndpunkter. Det räcker att hon själv, i egenskap av politiker, gör en fri association mellan muslimska friskolor och terrorism för att göra sitt ställningstagande. Integrationsministern ska inte behöva invänta bevis innan hon fäller sin dom. Så låter argumentationen. Skjut först och fråga sedan.

Visst kan man argumentera för att fundamentalism och motsättningar riskerar att öka med införandet av konfessionella friskolor. Ett skolsystem där delar av den obligatoriska skolan drivs av religiösa huvudmän delar tidigt upp barnen i olika åsiktsriktningar och trosföreställningar och rimmar illa med skolans uppgift att ”låta varje individ finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”, som det står i läroplanen. Lite längre fram i planen kan man läsa att ”undervisningen skall vara saklig och allsidig” och att ”barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”. Religiösa friskolor är knappast den rakaste vägen att nå dessa mål. Men från detta är det nog ändå ett ganska stort steg till slutsatsen att religiösa friskolor skapar självmordsbombare och terrorism.

Mångfald i skolan är bra, men den måste återspeglas på varje skola och gälla för varje elev. Ett mångfaldsbegrepp som bara ser mångfalden av skolor riskerar att skapa ett skolsystem där mångfalden enbart omfattar summan av eleverna. Syftet måste vara att varje elev får en mångsidig, saklig och opartisk presentation av olika världsbilder och en reell möjlighet att själv ta ställning till dessa. Även om den religiösa friskolan följer paragraferna i läroplanen så ligger det en inbyggd intressemotsättning i hela konstruktionen med ett skolsystem som tillåter konfessionella friskolor. Skolans fostran pågår inte bara under lektionstid. En skola med religiös prägel fostrar religiösa barn, oavsett hur nedtonad religionen är under lektionstid. Varför skulle Livets Ord vilja driva en skola? Eller en muslimsk förening med kopplingar till Saudiarabien och Wahabismen?

En snabbtitt i skolverkets statistik över brister i Sveriges friskolor uppvisar en del anmärkningsvärda resultat:

- Skolor med konfessionell inriktning har i större utsträckning brister inom området Kunskapsresultat än övriga fristående skolor…
- Skolor med såväl konfessionell som Waldorfpedagogisk inriktning har genomsnittligt fler förbättringsområden än skolor med allmän inriktning.

Det räcker för mig som argument för att vi inte ska ha konfessionella friskolor i Sverige (även om det finns flera goda argument) Man behöver inte generalisera, underblåsa fördomar och påstå saker som man inte har belägg för. Nackdelarna är tydliga ändå.

Vem ska man tro på?

De senaste veckorna har Sverigedemokraterna på Nerikes Allehandas debattsida uppvisat något av det märkligaste jag har sett i svensk politik sedan Carl Bildt var statsminister. Jag tänker närmast på Lars Flemströms ”försvarstal”, tillägnat partikamraten David Kronlid. En politisk sekreterare som bortförklarar oppositionsrådets nazistiska retorik med att han saknar ”känsla för det politiska debattspråket och dess valörer här i Sverige” är något som jag aldrig trodde jag skulle få se i publicerad skrift.

Kronlid och Flemström sätter en ny standard för det politiska samtalet. Nu kan man inte längre vara säker på att det som ledande företrädare för Sverigedemokraterna skriver på debattsidan också är vad de menar. När Kronlid skriver att många invandrare söker sig till Sverige för att slippa arbeta och slippa ta ansvar så betyder det egentligen något annat. Även om det låter som att Kronlid lägger skulden på invandrarna så lägger han den egentligen på strukturfel och politiska misstag.

När Kronlid skriver att Sverigedemokraterna gladeligen skulle välkomna fler invandrare bara de skötte sig, anpassade sig och slutade leva på andras bekostnad så menar han egentligen inte att villkoret för att Sverige ska släppa in någon invandrare är att alla invandrare sköter sig.

I detta kan man förvånas över åtminstone två saker.

För det första kan man fundera över varför Kronlid väljer att påstå saker som han inte menar. Gör man en semantisk jämförelse mellan Kronlids påståenden och Flemströms förtydliganden blir det svårt att hamna i slutsatsen att det enbart rör sig om olika ”valörer” i det politiska debattspråket. Läser man vad som står ser man att de båda Sverigedemokraterna påstår olika saker. Detta blir också min slutsats, åtminstone tills David Kronlid själv tar tillbaks det han har skrivit och tydliggör vad det är han egentligen menar.

För det andra så är det en märklig ordning när ett parti som har tre mandat i landstingsfullmäktige via sin politiska sekreterare förklarar att deras oppositionsråd inte kan uttrycka sig i skrift, utan att de påståenden som står tydligt formulerade i hans debattartiklar ska tolkas på något helt annat sätt än vad orden, i sin lexikaliska betydelse, låter påskina.

Sedan kan man knappast säga att förvåningen avtar när Kronlid, två dagar efter Flemströms försvarstal, får en ny artikel publicerad med nya haranger om invandrarnas arbetsskygga natur. I den problembeskrivningen handlar lösningen på integrationsproblematiken om att ”inge våra nyanlända invandrare lite sund luthersk arbetsmoral”. Vad betyder detta egentligen om man ska använda Flemströms chiffernyckel?

Hur ska man tolka påståendet ”det är hög tid att stoppa invandringen tills vi löst problemen”? Betyder det eller betyder det inte att Kronlid faktiskt vill stänga Sveriges gränser för samtliga asylsökande? Betyder det eller betyder det inte att Kronlid lägger skulden för påstådda sociala problem på människor med invandrarbakgrund?

Och så en avslutande fundering. Sverigedemokraterna har tydligen begåvats med två stycken politiska talanger som är beredda att så lägga halva sin arbetstid på att företräda partiets politik i landstinget. Den ene är oppositionsråd och den andre är politisk sekreterare. Den ene behärskar inte det politiska språket och den andre gör rättelser av den enes debattinlägg och räknar sig som den korrekta uttolkaren av vad Sverigedemokraterna egentligen står för. Hur tänkte partiet där man utsåg Kronlid till råd och Flemström till sekreterare? Borde det inte ha varit tvärtom?

Rätten till lättja

Det här inlägget har tagits bort.

Melodifestivalen

Schlager är folkets opium!

Politisk aftonskola

Ikväll var det politisk aftonskola igen. Vi hade bjudit in Åsa Wedholm-Olsson och Kezhan Karuni som berättade om deras jobb i projektet "Linje 14". Det är ett integrationsprojekt som syftar till att få ungdomar från Vivalla och Varberga att bli intresserade av högre studier. Projektnamnet anspelar på buss nummer 14 som går mellan Vivalla och universitetet. Verksamheten består bland annat av frivilliga läxläsningstillfällen och studiecirklar i motivation och läxläsningsteknik. Målgruppen är högstadieungdomar.

Några citat från minnesanteckningarna:

”Kommer någon att säga åt oss att vi inte får vara här?”. Det är många mentala hinder mot att överhuvudtaget vistas i miljön. Projektet bidrar till att eleverna känner sig mera hemma på universitetet.

Språket är grunden för att klara sig bra i utbildningssystemet. För att nå MVG-nivå på gymnasiet krävs ett utvecklat språk. Matte är inget problem, men att formulera sig obehindrat – det är svårt.

Det märks också hos högstadieungdomarna att det kämpigaste är språket. Man måste förstå frågan för att kunna räkna. Och om man inte hanterar språket blir man inte förstådd. Det går inte att övertyga en grupp om man inte kan uttrycka sig ordentligt.

Man kan inte bli annat än imponerad över utvecklingen de senaste 10-15 åren. Då uppfattades invandrare som något negativt. Man diskuterade hur mycket invandringen kostar mm. Idag ser man det mer som en tillgång. Arbetskraften kommer inte att räcka till. Med invandringen får vi arbetskraft, en massa olika språk, kulturberikning och ett större utbud av det mesta. Dessutom nya idéer och överlag utgör de nya svenskarna en enorm tillgång. Det gäller att få upp ögonen för detta. Vi får en stor mångfald av kulturer och språk inom ramen för det fridfulla och fredliga svenska folkhemmet.

Örebro är en av Sveriges mest segregerade städer. På universitetet finns det anställda som inte känner en enda muslim.

För inte så länge sedan användes begreppet ”svaga grupper” när man talade om invandrare, kvinnor och människor med funktionshinder.

Det finns många aspekter på det här med integration. När man lär sig svenska och tar del av debattprogrammen blir man förvånad över att man inte ser varje invandrare som individ, utan man klumpar ihop alla invandrare som en grupp där man tillämpar barn-aga och en massa andra negativa saker.

Om man kommer till Sverige och pratar bra engelska så blir man bemött med en bra attityd, men när man talar svenska med brytning så blir det ett helt annat bemötande.

Det är svårt att lära sig svenska i en klass med 20 kurder.

Ett problem är studievägledare som berättar att naturvetenskaplig linje är något jättesvårt och att det finns andra program som passar bättre, till exempel hotell och restaurang. Så ska man inte säga. Är eleven intresserad av naturvetenskap ska den söka naturvetenskaplig linje.

Man kommer inte hit för att bli svensk, man kommer hit för att förbli kurd. Att kunna vara den man är och ändå kunna ge något till samhället. Att få vara människa. Det är den största fördelen med att leva i ett demokratiskt land.

Det är fantastiskt att få vara delaktig i en sån här utbildning. Man får höra så många vackra och kloka ord. Att få del av berättelser från människor som verkligen engagerar sig för att utveckla och förbättra samhället - det är nog något av det mest moralstärkande som finns.

Framförallt så representerar dessa idealister något så mycket bättre, rikare, ädlare och mänskligare än den giriga strävan efter egen vinning som man kan möta i andra, mindre upplyftande sammanhang.

TV4 svarar

Från: Andreas Haglind [mailto:andreas.haglind@tv4.se]
Skickat: den 14 februari 2007 10:19
Till: Martin LindÄmne: SV: Anmälan

Hej,

Det ingår i vårt uppdrag att vara opartiska. Ingen uppgift eller part skall undgå granskning eller relevant bemötande. I det inslag du beskriver så anser jag att samtliga tre berörda parter fick möjlighet att föra fram sina budskap; både LO, Svenskt Näringsliv och företagaren som varit satt i blockad. Du har din fulla rätt att anmäla oss till GRN, och även jag ser fram emot en granskning.

MVH

ANDREAS HAGLIND
Executive Director Nyhetsmorgon TV4 AB
Phone +46 (0)8 459 43 02
Cell +46 (0)708 220 333
Address TV4 AB Tegeluddsvägen 3
S-115 79 Stockholm Sweden

Mitt svar:

Hej Andreas!
Nu var min poäng att antalet berörda parter var fyra, inte tre. Ni hade inte med någon anställd. Dessutom uppfattade jag att programledarna tog ställning i frågan, vilket framgick av sammanhanget.

Men, men… Vi får väl se vad granskningsnämnden gör för bedömning. Tydligen så ser vi båda fram emot en granskning och det är ju roligt.

Hälsningar,

Martin Lind

Moderaterna och läkarsituationen

Samtalstonen i landstingsfullmäktige är för det mesta god, men det finns enstaka "element" som gör allt för att dra ner stämningen och förpesta luften.

Ett sådant element brukar återkomma till läkarsituationen på en av Karlskogas vårdcentraler. Via svidande sarkasmer upplyses församlingen återkommande om att en av vårdcentralerna för närvarande inte har några läkare alls. Själv har "elementet" inga som helst recept för att bota situationen, utom den vanliga moderata medicinen att sälja ut och privatisera.

Att denna strategi lett till sämre tillgänglighet när den prövats i vårt eget landsting verkar sarkastikern uppfatta som irrelevant information. Lika irrelevant är förmodligen orsakerna till att situationen kommer att lösas inom kort eftersom nya läkare är på ingående.

Utan att säga för mycket kan man konstatera att ju mer andra landsting privatiserar, desto bättre blir läkarsituationen här i Örebro.

En annan sanning som kan vara värd att omnämna är den som handlar om var läkare kommer ifrån. Moderaterna tror att läkare emanerar ur vårdbolagens kapitalansamlingar. En bättre strategi för fler läkare vore nog att satsa på läkarutbildningen.

Anmälan!

Idag gjorde jag följande anmälan till Granskningsnämnden för radio och TV:

Program/inslag:
Nyhetsmorgon/inslag om blockad av företagare som vägrade skriva under kollektivavtal

Kanal/station:
TV4

Sändningstid:
070213, mellan 07.30 och 08.00

Varför jag vill få programmet prövat:
Ämnet är kontroversiellt och behandlades ensidigt. Man hade bjudit in en representant från Svenskt Näringsliv och en representant från LO, men endast arbetsgivarparten och alltså inte någon anställd. Frågorna som ställdes av programledarna var klart vinklade och hela arrangemanget med gästernas placering i sofforna var riggat i syfte att få företagaren att framstå som ett offer för fackligt övervåld.

Citerat från Granskningsnämndens hemsida:

Regler för TV4
Opartiskhet
Programverksamheten ska bedrivas opartiskt. Kravet har tre beståndsdelar:
o En klart utpekad part som utsätts för kritik ska ges möjlighet att bemöta kritiken.
o Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
o En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Och så här skrev jag till TV4:

Hej Andreas!

Jag tänkte bara informera dig om att jag har anmält er till Granskningsnämnden för radio och TV efter att ha tagit del av er ensidiga rapportering av det kontroversiella ämnet ”kollektivavtal”. Inslaget jag refererar till sändes i Nyhetsmorgon i morse och bestod i en soff-intervju med en företagare som tvingats skriva på kollektivavtal genom att, som det beskrevs, utsättas för ”fackligt övervåld”.

Min förhoppning är att denna anmälan ska bidra till att era inslag och er nyhetsrapportering ska bli mindre ensidiga i framtiden.

Med förhoppning om en fällande dom,

Martin Lind

En dikt

Högermajoriteten i Örebro har inympat miljöpartiet och av den anledningen valt att kalla sig koalition istället för allians. Den nya koalitionens inre slitningar har inte låtit vänta på sig, vilket har gjort kommunen fullständigt handlingsförlamad. Som ett brev på posten kom ledningens nya öknamn: kollisionen. Ett annat begrepp som fångar den ambivalenta ledningens karaktär är konvulsionen. Ordlekarna på detta tema inspirerade mig till följande diktverk:

Koalitionen
Kollisionen
Konvulsionen
Konstruktionen
Kontemplationen
Komplikationen
Konventionen
Konfessionen

Konklusionen?
- Anlita professionen!
- In med katastrofkomissionen!

Offer eller parasit? Demokrat eller nazist?

Invandrare begår fler brott än svenskar. Det är en av de grundläggande ”sanningarna” bakom Sverigedemokraternas aversion mot främlingar. Återigen handlar det om att konstruera ett invandrarkollektiv som tillskrivs en uppsättning negativa egenskaper. Med detta har man åter förstärkt sin utgångspunkt, nämligen att invandrare är något skadligt för samhället och att det är därför som vi ska stoppa invandringen.

I problematiken finns dock ett ytterligare antal faktorer som man bör ta i beaktande innan man faller in i främlingsfientliga resonemang. Personer med utländsk härkomst, och då särskilt med icke-svenskt utseende och uppenbart icke-svenska namn, utsätts idag för en påtaglig strukturell rasism. Igår presenterades en undersökning från Hyresgästföreningen som visade att personer med icke-svenska namn förvägrades hyreskontrakt medan personer med svenskklingande namn välkomnades av hyresvärdarna. Likaså finns det undersökningar som visar att samma typ av gallring sker vid anställningsförfaranden. Denna rasism är till del påhejad av Sverigedemokraterna själva. Konsekvensen blir i förlängningen att personer med utländsk härkomst diskrimineras i arbetslivet, på hyresmarknaden och i en rad andra offentliga sammanhang. Av det skälet blir också personer med utländsk härkomst överrepresenterade i det som kallas ”socialt utsatta grupper”.

Vidare finns det mycket som tyder på att det sociala utanförskapet är en grogrund för brottslighet. Den som inte blir delaktig i samhället känner inte heller någon övertygelse att värna det gemensamma. Eller så gör man det, men tvingas ändå till olagliga handlingar, av ekonomiska skäl. Den sociala utsattheten och utanförskapet skapar frustration vilken i sin tur kan utgöra grogrund för avvikande beteende. Ett samhälle som skapar avvikare skapar också avvikande beteenden.

Om personer med utländsk härkomst blir diskriminerade är det naturligt att de också blir överrepresenterade i socialt utsatta grupper. Och om den sociala utsattheten är en grogrund för kriminella handlingar så har vi här en social förklaring till varför just personer med utländsk härkomst skulle vara överrepresenterade i kriminalstatistiken. Det beror inte på att de är av utländsk härkomst. Det beror på att de är diskriminerade.

Att ändå hamna i förklaringen att invandrare är brottsliga därför att de är invandrare och att dessutom göra det till en politisk poäng och paroll är att följa ett alltför känt argumentationsmönster. Sverigedemokraterna utser en syndabock. En lättidentifierbar social grupp som ges skulden för allsköns sociala problem. Lösningen på de sociala problemen skulle sedan vara att (i ett första steg?) utvisa medlemmarna av denna grupp.

På samma sätt resonerade man i Tyskland under upptrappningen och genomförandet av Förintelsen. I modern tid har vi sett samma retorik i Serbien och Rwanda. Mönstret är detsamma. Det finns något i Sverigedemokraternas retorik som tydligt bryter av mot det demokratiska samhällets retorik. En hänfallenhet åt att kunna åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter för en lättidentifierbar grupp av avvikare. Det kan vara människor med krokiga näsor, mörkt hår, eller konstiga efternamn. Att slå in på denna väg, oavsett uppsåt, är att sätta mörka krafter i rullning. Det är en farlig väg.

Sverigedemokraterna och de mänskliga rättigheterna

Att läsa David Kronlids misstänkliggörande utspel om ”invandrarna” väcker otäcka historiska associationer. Såväl logik som retorik uppvisar större likheter med de tyska nazisterna än med de grundläggande demokratiska värden som ges uttryck i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.

Sverigedemokraterna skapar en uppdelning mellan svenskar och invandrare. I retoriken konstrueras en gemenskap av etniska svenskar (vi) som ställs i kontrast till en grupp avvikare (dom). Avvikarna förses med etiketten ”invandrare”.

Nästa steg handlar om att förse invandrarna med suspekta attribut. ”Dom” kommer hit för att försörja sig på våra bidragssystem, ”dom” missköter sig och anpassar sig inte till den svenska kulturen och så vidare.

För att stävja ”problemen rörande invandringen” krävs särskilda insatser gentemot den avvikande gruppen. ”Dom” måste lära sig leva laglydigt, integreras i samhället och respektera sitt nya land, ”dom” ska vara tacksamma för att ”dom” fick komma hit.

Om någon i invandrargruppen begår brott eller utnyttjar sociala förmåner utan att få dåligt samvete så ska hela gruppen straffas. Eller, som David Kronlid skriver: ”Om alla invandrare skötte sig bra, anpassade sig och slutade leva på andras bekostnad så skulle vi gladeligen välkomna fler invandrare”. Det krävs alltså att alla invandrare ”sköter sig”, inte bara de flesta, för att varje invandrare ska kunna känna sig välkommen till Sverige.

Den som hör till gruppen invandrare ska med andra ord inte förvänta sig samma rättigheter som den som hör till gruppen etniska svenskar. För invandrare gäller andra lagar och andra villkor. Beroende på hur andra i gruppen beter sig kan man snabbt bli av med flera av sina mänskliga rättigheter.

I tyska nationalsocialistiska programmet från 1920 kan man läsa följande:
”4. Medborgarrätt kan endast den ha som är volksgenosse. Volksgenosse kan endast den vara som är av tyskt blod oberoende av konfession. En jude kan därför inte vara volksgenosse.”
5. Den som icke har medborgarrätt kan endast vistas som gäst i Tyskland och skall vara underkastad utlänningslagarna.
…
7. Vi kräver att staten tar på sig skyldigheten att sörja för arbete och existensmöjligheter för i främsta rummet personer med medborgarrätt. Om det inte är möjligt att livnära hela befolkningen skall personer av främmande nationalitet (utan tysk medborgarrätt) utvisas ur riket.”

Eller med Sverigedemokraternas sätt att resonera: Vi har å ena sidan etniska svenskar, å andra sidan invandrare. De senare har inte samma rättigheter som etniska svenskar, utan dessa skall vara underkastade särskilda lagar och rättigheter. Statens huvudansvar att tillhandahålla välfärd och sociala rättigheter gäller i första hand etniska svenskar, eftersom vi inte har råd att förse också invandrare med dessa rättigheter.

Detta kan kontrasteras mot några artiklar i FN:s konvention om mänskliga rättigheter:

”Artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter…”

Kommentar: att medlemmar ur invandrargruppen ska ha särskilda skyldigheter och särskilda rättigheter jämfört med etniska svenskar innebär att olika människor har olika rättigheter.

”Artikel 7: Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag…”

Kommentar: att införa särskilda regler för invandrare innebär att olika människor är olika inför lagen.

”Artikel 9: Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.”

Kommentar: Att utvisa en person därför att en annan person har begått ett brott är godtyckligt.

”Artikel 14: 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”

Kommentar: att ”stoppa invandringen” innebär att vi förvägrar människor denna rättighet.

”Artikel 28: Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.”

Att överhuvudtaget diskutera i termer av att invandrare har mindre rätt till social trygghet än etniska svenskar eller att ”dom” ska känna sig mer tacksamma eller mer tärande än någon annan är att förespråka en annorlunda ordning än den som de mänskliga rättigheterna står för. Sverigedemokraterna hävdar ofta att de inte är rasister och vill gärna ge sken av att vara ett vanligt demokratiskt parti. Men i politiska program och debattartiklar är det som om någonting kvalitativt annorlunda lyser igenom mellan raderna. Det demokratiska lövverket i landstingsfullmäktige har utökats med en gren från ett annat träd.