Tankar efter debatten

Ska man se en bra och strukturerad debatt ska man se den i public service. Kvalitetsskillnaden mellan TV4 och TV1 är ofantlig när det gäller förmågan att organisera en debatt.

Kommersiellt = oseriöst
Icke-kommersiellt = seriöst

Alliansen har cementerat blockpolitiken. Redan före valet har väljarna förnekats möjligheten att ta ställning till enskilda partier. Det är två blockalternativ som gäller. Gillar man centern så måste man gilla moderaterna.

Miljöpartiet avviker från alla andra partier i sin syn på demokrati. Möjligheten att till varje pris maximera den egna politiken är överställd det faktum att partiet är minst i riksdagen. Efter valet kräver partiet minst två ministerposter för att överhuvudtaget medverka i ett röd-grönt samarbete. Därmed stärks incitamentet för socialdemokraterna att söka andra samarbetskonstellationer. Om alliansen förlorar på söndag och om miljöpartiet blir krångliga att förhandla med skulle det vara en god tjänst gentemot väljarna om man bytte ut miljöpartiet mot centerpartiet eller folkpartiet. På så vis skulle miljöpartiets inflytande i rikspolitiken bli mer proportionerligt och ett par av de mer mittenorienterade allianspartierna kunde få möjlighet att driva igenom delar av sin politik. Centern skulle kunna driva miljöfrågan och folkpartiet kunde få bli lite mer socialliberala igen.

Leijonborg får U i matematik. Indignationen över orättvisan i att pensionärer inte får göra avdrag för fackavgiften är fullständigt obegriplig. Pensionärer betalar ingen fackavgift. Löntagaren som betalar den avdragsgilla avgiften tjänar ingenting i relation till pensionären. Detta var kvällens mest korkade yttrande. Om Leijonborg själv är lika korkad som jämförelsen blir de senaste veckornas skandaler plötsligt väldigt lättförklarliga.

Under förespeglingen att agera i barnens intressen vill kristdemokraterna vrida tillbaks familjepolitiken till medeltiden. Man använder ord som valfrihet och individer för att locka fram positiva associationer till ett projekt som i själva verket motverkar kvinnors frihet att välja karriär och yrke, barnens frihet att utvecklas tillsammans med andra barn och föräldrarnas frihet att kunna kombinera yrkesliv med föräldraskap.

Det är lätt att lägga skulden för allt på den som för tillfället har den politiska majoriteten. Som om allt som sker är konsekvensen av politiska beslut. Detta är en förmån som enbart kan utnyttjas av en opposition som vill koppla ihop negativa saker med en majoritet. När borgarna var i majoritet och misslyckades var de offer för en internationell konjunktur. När socialdemokraterna är i majoritet och lyckas är det tack vare en internationell konjunktur. Händer det något negativt är det socialdemokraternas eget fel. Och allt positivt som ändå hände under de borgerliga regeringsåren är förstås helt och hållet ett resultat av den egna politiken. Så ser det ut när man själv skriver sin egen historia.

Är det bara jag eller finns det något i Reinfeldts framtoning som trots det sympatiska uttrycket ger kalla kårar? Även om han kan verka trevlig och även om han, enligt många, har något speciellt i ögonen så är det ändå något som inte stämmer. Jag tror det är frånvaron av empati som lyser igenom. Reinfeldt kan intellektuellt sätta sig in i den arbetslöses eller den sjukskrivnes situation. Men han förstår den inte. Han känner den inte. Reinfeldt känner inte. Det är för långt mellan Täby och den sociala verkligheten. Det sociala avståndet mellan Reinfeldt och hans barnflicka är lika långt som det intellektuella avståndet mellan Leijonborg och en klok människa.