Funderingar om ett "icke-rasistiskt" parti

Sverigedemokraterna har kommit in i landstingsfullmäktige med tre ledamöter. Två av dem har gått in för att tvätta bort rasiststämpeln. David Kronlid skyller på media och hänvisar till att han minsann arbetat utomlands och på det viset fått perspektiv på det här med svenskt och icke-svenskt och därtill menar att vi kan lära mycket av hur man gör i andra länder. Daniel Spiik har främst figurerat på Allehandas insändarsida, där hans flickvän i flera insändare har berättat om vilken snäll och ödmjuk person han är.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta dessa berättelser, men vill ändå dela med mig av ett par observationer från fullmäktiges möte i veckan.

Först angående utdelningen av landstingets kulturstipendier. Och nu är blicken riktad mot de sverigedemokrater som sitter i fullmäktige:
Mervi Kiviniemi - Applåder
Kaveh Kabinejad - Inga applåder
Berit Norén-Lindgren - Applåder

Sedan när det gäller debatten om avgifterna till tandvården:
David Kronlid beklagade sig över de höga avgifterna och menade att det var orättvist att bara flyktingar får rabatt på tandvård.
(Det finns ingen särskild rabatt för flyktingar, påståendet är felaktigt)

Om Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti - varför applåderar man kulturpristagare med nordiskt utseende men inte den som har Iranskt ursprung?

Och varför skulle ett parti som inte är rasistiskt ljuga och påstå att just flyktingar har fördelar som svenskar inte har - och göra det till ett problem?

Jag är övertygad om att både David och Daniel innerst inne är snälla personer. Men efter att ha studerat deras agerande i fullmäktige är jag inte övertygad om att de är så icke-rasistiska som de vill påstå.