Att svara eller inte svara...

Jag har skrivit ett svar på Mogrens senaste inlägg, men är osäker på om jag ska skicka in det. Första versionen skrev jag samma dag. Sedan har jag reviderat i flera omgångar. Lagt till, tagit bort, ändrat formuleringar och justerat. Ämnet är inte så enkelt. Särskilt eftersom jag själv inte har funderat så mycket i dessa termer. Nu börjar det likna en färdig version, men jag känner mig fortfarande inte helt nöjd. Det är ett starkt vägande skäl till att jag tvekar.

Ett annat skäl har att göra med vad man vill bli associerad med. Det har inte varit min avsikt att göra mig känd som ateist. Inte för att jag har stött på några negativa reaktioner på grund av detta "avslöjande" (utom från svärmor), snarare tvärt om. Men att skicka in ett svar är inte bara ett sätt att förlänga diskussionen, det är också ett sätt att markera att man tycker diskussionen är värd en fortsättning i det offentliga rummet. Min egentliga ståndpunkt är att jag visserligen gärna fortsätter diskussionen med Mikael Mogren eftersom jag tycker den är intressant, men inte nödvändigtvis i Nerikes Allehanda.

Nåväl, här är den i alla fall. Tyck gärna till om den. Om jag skickar in den så gör jag det imorgon. Den får nog ligga till sig en natt till.

Ja till andlig utveckling!

Jag tycker att Mikael Mogrens senaste debattinlägg har en konstruktiv grundton. Nu börjar vi närma oss vad man i vardagligt tal brukar kalla dialog och det är positivt.

Det finns, visar det sig nu, ganska mycket vi kan vara överens om, trots att vi har olika uppfattningar när det gäller guds existens. Vi är då överens på en principiell nivå. Nu är jag lite nyfiken på hur långt vi kan gå i vår samsyn.

Vi har kommit lite närmare en gemensam uppfattning om vad ateism är för något. Ateism behöver inte innebära motstånd mot det mångkulturella samhället eller mörkning av social orättvisa. Den kan kombineras med dessa ståndpunkter, men behöver inte göra det. Relationen är av samma sort som den mellan religion och förtryck: möjlig men inte nödvändig. Detta är vi alltså överens om.

Dock har det i Mogrens senaste inlägg dykt upp en annan suspekt association. Att nazityskland och Sovjetunionen var ateistiska anför Mogren som ett slags bevis för att ateismen inte är en förutsättning för mångkultur. Det här sättet att argumentera gör Mogrens egen ståndpunkt väldigt sårbar. Kan vi med säkerhet säga att det aldrig har funnits några diktaturer som varit uttalat kristna? Om vi inte är säkra på den saken skulle det kunna anföras som bevis för att inte heller kristendomen är en förutsättning för mångkultur. Ku Klux Klan, till exempel, är ju en uttalat kristen rörelse. Innebär det att kristendomen till sin natur är rasistisk? Inte enligt mitt sätt att se det.

När jag påstår att ateism är en förutsättning för mångkultur tänker jag främst på den neutrala hållning som ateismen intar i förhållande till olika religioner. En kristen utgångspunkt har jag uppfattat som mindre opartisk helt enkelt eftersom den är jävig.

Det blir problematiskt när den mångkulturella skolan i sina obligatoriska aktiviteter ensidigt väljer att fira högtider och avslutningar i kyrkan och på ett kristet vis. Mina barn firar både lucia och skolavslutning i kyrkan och det är inte utan att jag känner mig besvärad när jag förväntas stämma upp i allsång för ”herren Jesus Krist, vår frälsare och gud”, som det heter. I detta har inte jag, och ännu mindre mina barn, möjlighet att välja bort vårt aktiva deltagande, om vi inte vill bli stämplade som avvikare. När skolan på det här viset väljer en religion innebär det diskriminering av såväl andra religioner som av mer profana övertygelser. Icke-religiösa evenemang är inte diskriminerande på det sättet.

Frågan om barns rätt till andlig utveckling är jag osäker på om vi är överens om. Det beror på vad vi menar. Som jag ser det kan andlig utveckling betyda flera olika saker. Den kan handla om att utveckla barnens möjligheter att tänka och reflektera om sin samtid. I detta skulle man kunna räkna in förmågan att tänka kritiskt och förhålla sig självständig till omvärlden. Att möta andra, framförallt oliktänkande, med respekt genom att man känner sig trygg i sin egen omvärldsuppfattning. I detta ser jag till exempel meditationsövningar av den typ som Dalai Lama ägnar sig åt som en god metod. Med sådana inslag i undervisningen bidrar skolan inte bara med kunskap, utan gör även eleverna lyckliga, harmoniska och mer toleranta. I den betydelsen är jag en stark anhängare av begreppet andlig utveckling.

En annan innebörd handlar om att ge tillvaron mening. Att ha något att tro på eller något att leva för. I skolsammanhang kunde det vara lämpligt att lyfta demokrati, rättvisa, frihet och solidaritet som viktiga värden i livet. Till den andliga utvecklingen hör då också att diskutera och förhålla sig till dessa värden. Vad står de för? Vad betyder begreppen? Även i denna betydelse är Mogren och jag överens om att andlig utveckling är något väldigt viktigt.

Det finns dock andra och mer tveksamma inslag. Om man med andlig utveckling menar ockultism, mysticism och dogmatism (enligt vedertagna definitioner) – då är jag mer skeptisk. Med sådana innebörder bidrar inte den andliga utvecklingen till demokrati, förnuft och frihet.

Ytterligare en innebörd som jag är lite orolig för, men som jag inte är säker på om Mogren står bakom, är den som ser målet om barns andliga utveckling som ett sätt för kyrkan att uppnå en mer dominerande ställning i utbildningssystemet, helt enkelt genom att den kristna kyrkan då uppfattas som en naturlig aktör i arbetet med att uppnå detta mål.

En ateistisk utgångspunkt är flexibel. Den kan kombineras med många olika uppsättningar värden – eller inga värden alls (nihilism). Likaså kan den förenas med olika varianter av moral, etik, omvärldsuppfattning eller människosyn. Det enda som det ateistiska grundantagandet utesluter är egentligen övertygelsen att det finns en gud. I övrigt kan den kombineras med både diktatur och demokrati, precis som kristendomen. Men till skillnad från kristendomen så föreskriver inte ateismen en bestämd omvärldsuppfattning, en moral, en etik eller en människosyn. Den är inte heller missionerande till sin natur. Ateismen är ett grundantagande som kan utgöra en komponent i många olika tankesystem. Kristendomen är mer att betrakta som ett tankesystem i sig.