Solstickan
Jag sitter med i Solstickekommittén för Örebro län. Det är en politiskt sammansatt kommitté med självaste landshövdingen som ordförande. Organet har till uppgift att fatta beslut om hur stiftelsens bidrag på sammanlagt 46 000 kr ska fördelas bland de ansökningar som kommit in.
Stiftelsen Solstickan har enligt sina stadgar till ändamål att verka till ”fromma för barn med kroniska åkommor eller funktionshinder samt för andra behövande, framför allt åldringar”.
Inför kommitténs sammanträde har jag fått del av de 31 ansökningarna. Att läsa igenom dessa är en hjärtskärande upplevelse. Många av dem är handskrivna skildringar av tragiska och ibland också hopplösa livssituationer. Det handlar alltså om människor som skriver personliga brev om hela deras livssituation i hopp om att få ett julbidrag på 500 kronor för att kunna ordna en anständig jul för sina barn.
Bland de inkomster som redovisas återfinns handikappersättning, aktivitetsstöd, pension, sjukersättning och andra former av stöd. Några inkomster från ”riktiga jobb” är det väldigt sparsått med. De flesta sökande har inte möjlighet att arbeta på grund av funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar.
Det känns inte som någon vidare tröst att sitta och dela ut hundralappar till dessa människor. Snarare kan jag känna att solstickans allmosor förstärker och bekräftar de sökandes beroendesituation. Visst, en femhundring kan innebära skillnaden mellan en jul med julgran och julskinka och en jul utan dessa attribut. Men grundproblemet är väl ändå att det i vårt moderna välfärdssamhälle finns människor som har så låga inkomster att de inte har råd med något mer än det absolut nödvändigaste. I vårt resursallokeringssystem utkristalliserar sig en grupp människor som tvingas söka allmosor från en understödsfond för att kunna ha en dräglig jul.
Att det finns människor som uppfyller kriterierna för att få söka bidrag från Stiftelsen Solstickan ser jag som ett tecken på att det är något fel med samhället. I ett bra samhälle finns det inget behov av allmosor. Ett bra samhälle dömer inte ut dem som inte är arbetsföra till ett liv i fattighet. Det goda samhället har plats för alla.
De välfärdsförsämringar som snart kommer att drivas igenom av den borgerliga regeringen kommer knappast att göra livet lättare för den som har det svårt. Snarare tvärt om. Redan nu bävar jag inför nästa års skörd av ansökningshandlingar.
Om Reinfeldt hade någon empati skulle det kanske göra honom lite nytta att ta del av dessa skildringar. Då kan han följa försämringarna på nära håll allteftersom det borgerliga samhället växer fram.
Själv får jag nog säga att de livsöden jag har fått del av på det här sättet har stärkt mig enormt i min socialdemokratiska övertygelse. Det är inte den här gruppen som ska behöva betala för miljonärernas skattesänkningar. Sverige behöver inte ökade klyftor. Vi behöver ett socialdemokratiskt samhälle där alla får vara med.
Stiftelsen Solstickan har enligt sina stadgar till ändamål att verka till ”fromma för barn med kroniska åkommor eller funktionshinder samt för andra behövande, framför allt åldringar”.
Inför kommitténs sammanträde har jag fått del av de 31 ansökningarna. Att läsa igenom dessa är en hjärtskärande upplevelse. Många av dem är handskrivna skildringar av tragiska och ibland också hopplösa livssituationer. Det handlar alltså om människor som skriver personliga brev om hela deras livssituation i hopp om att få ett julbidrag på 500 kronor för att kunna ordna en anständig jul för sina barn.
Bland de inkomster som redovisas återfinns handikappersättning, aktivitetsstöd, pension, sjukersättning och andra former av stöd. Några inkomster från ”riktiga jobb” är det väldigt sparsått med. De flesta sökande har inte möjlighet att arbeta på grund av funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar.
Det känns inte som någon vidare tröst att sitta och dela ut hundralappar till dessa människor. Snarare kan jag känna att solstickans allmosor förstärker och bekräftar de sökandes beroendesituation. Visst, en femhundring kan innebära skillnaden mellan en jul med julgran och julskinka och en jul utan dessa attribut. Men grundproblemet är väl ändå att det i vårt moderna välfärdssamhälle finns människor som har så låga inkomster att de inte har råd med något mer än det absolut nödvändigaste. I vårt resursallokeringssystem utkristalliserar sig en grupp människor som tvingas söka allmosor från en understödsfond för att kunna ha en dräglig jul.
Att det finns människor som uppfyller kriterierna för att få söka bidrag från Stiftelsen Solstickan ser jag som ett tecken på att det är något fel med samhället. I ett bra samhälle finns det inget behov av allmosor. Ett bra samhälle dömer inte ut dem som inte är arbetsföra till ett liv i fattighet. Det goda samhället har plats för alla.
De välfärdsförsämringar som snart kommer att drivas igenom av den borgerliga regeringen kommer knappast att göra livet lättare för den som har det svårt. Snarare tvärt om. Redan nu bävar jag inför nästa års skörd av ansökningshandlingar.
Om Reinfeldt hade någon empati skulle det kanske göra honom lite nytta att ta del av dessa skildringar. Då kan han följa försämringarna på nära håll allteftersom det borgerliga samhället växer fram.
Själv får jag nog säga att de livsöden jag har fått del av på det här sättet har stärkt mig enormt i min socialdemokratiska övertygelse. Det är inte den här gruppen som ska behöva betala för miljonärernas skattesänkningar. Sverige behöver inte ökade klyftor. Vi behöver ett socialdemokratiskt samhälle där alla får vara med.
posted by Martin Lind at 17:23
Counter Stats
2 Comments:
Är det Solstickan man ska vända sig till trots att vi är två hårt heltidsarbetande människor med fem barn att ge julklappar till?
Hälsningar
http://blogg.aftonbladet.se/5647
Hejsan!
Läste din blogg. Du har det inte lätt och jag förstår din frustration.
Tyvärr, Solstickan är inte lösningen på någonting. Din och många andras situation löser man inte med allmosor, utan med en politik som syftar till att skapa ett samhälle för alla.
De lägsta lönerna ska höjas, inte sänkas. Den som är hemma för vård av sjukt barn ska inte behöva bli ruinerad för det. Sjukförsäkringen ska vara en försäkring värd namnet. Och elpriserna har blivit väldigt höga till följd av "avregleringen" och de nya "marknadspriserna".
Med borgerlig politik hänvisas man till solstickan och en möjlighet att få 500 spänn att köpa julklappar för. Med en annan politik utjämnas skillnaderna i hela samhället. Vi lever på 2000-talet i ett av världens rikaste länder. Här borde ingen behöva känna sig som en tiggare.
Jag noterar dock att du har fem fantastiska barn som du säkert har all anledning att vara mycket stolt över.
Skicka en kommentar
<< Home