Snaran dras åt

Kent Persson är hal som en ål. När jag ger några referenser till mina påståenden tolkas det som att jag bygger hela min syn på hur vården ska bedrivas på dessa tre artiklar. Ett begränsat synsätt, alltså. Själv grundar sig Persson på konkreta exempel där vård och omsorg blivit billigare vid konkurrensutsättning.

Notera nu att vi fortfarande inte har fått någon enda hänvisning till någon seriös undersökning av hur det faktiskt förhåller sig.

Vad har Kent Perssons förhållningssätt till källor för implikationer? Av hans kommentarer utläser jag följande:

1. Frågan om vinstdrivande vård är billigare eller dyrare än icke-vinstdrivande vård är en ideologisk fråga. Tycker man att den är billigare så är den billigare. Tycker man att den är dyrare så är den dyrare.

Kommentar: Ideologi, det är vad man tycker om ett dyrt och ineffektivt vårdsystem. Tycker man det är bra att slösa bort skattebetalarnas pengar på ett dåligt system är man sannolikt moderat. Tycker man att skattemedlen ska användas effektivt och efter behov är man förmodligen socialdemokrat.
Frågan om systemets effektivitet är inte ideologisk, utan empirisk. Ungefär som vädret. Om det regnar så regnar det, oavsett om Kent Persson tycker att det är solsken.

2. Konkreta exempel är mer pålitliga än forskning.

Kommentar: Ett bra sätt att undersöka något är att göra det med vetenskapliga metoder. Ett dåligt sätt är att hänvisa till enskilda exempel. Forskning handlar om att undersöka något på ett sakligt och systematiskt sätt. Jag vet att det finns exempel på vinstdrivande vårdverksamheter som är effektiva och bra för både patienter och anställda. Men jag känner också till flera exempel på motsatsen. Men bara för att man hittar ett exempel på det ena eller andra så kan inte det användas som bevis för en gerenell slutsats. Vill man dra generella slutsatser krävs mer omfattande undersökningar. Där man har gjort sådana undersökningar visar det sig att vinstdrivande vårdsystem är sämre och dyrare än icke-vinstdrivande vårdsystem. ´
Men Kent Persson föredrar alltså att generalisera utifrån enskilda exempel.

3. Av forskning kan man inte utläsa någonting. En del artiklar påstår en sak, men det finns alltid lika många som påstår motsatsen.

Kommentar: Intressant syn på forskning. Om detta vore sant känns hela universitetsväsendet som ett enormt slöseri med resurser. Varför ska samhället lägga pengar på forskning om den ändå inte kommer med några entydiga resultat?

Kent Perssons förhållningssätt till källor är skrämmande anti-intellektuellt. Det är ett uttryck för ideologins totala överordning. I Kent Perssons värld är allt en fråga om ideologi. Allt blir politisk retorik. Vetenskapliga resultat reduceras till ideologiska ståndpunkter. Fakta reduceras till åsikter. Gränsen mellan logik, praktik och retorik suddas ut fullständigt. Den enda måttstocken på vad som är sant och inte blir Kent Persson själv. Det är en otäck kunskapssyn som sorterar sig i ett mycket suspekt sällskap av totalitära ideologier.

Hur rolig är jag nu?