Socialdemokrati liberalism nazism

Den här insändaren publicerades i Nerikes Allehanda i en av tidningen förkortad version.

I diskussionen om nazismens placering på höger-vänsterskalan noterar Johan Lagerfeldt att nationalsocialisterna ursprungligen kallade sig för Tyska Arbetarpartiet. Således skulle nazismen vara ett vänsterfenomen snarare än ett högerfenomen, enligt kumlamoderaten.

Men att kalla sig ”arbetarparti” är nog mer en politisk strategi för att locka till sig anhängare från den folkmajoritet som tillhör arbetarklassen, snarare än en markering om var man står på den politiska skalan. Det har inte minst visat sig i de nya moderaternas grepp där man försöker framstå som ett arbetarparti i syfte att stjäla anhängare från socialdemokratin. Skriver man http://www.arbetarpartiet.se/ i webbläsaren hamnar man varken hos socialdemokraterna eller hos nazisterna, upplysningsvis.

Sedan finns det en rad historiska förhållanden som gör det svårt att förknippa nazismen med socialdemokratin. Till exempel det faktum att socialdemokrater förföljdes och sattes i koncentrationsläger under den nazistiska diktaturen. Funnes det en värdegemenskap kunde man föreställa sig att ideologierna skulle komma bättre överens än så.

Politiskt och ideologiskt råder alltjämt stora skillnader mellan nazismen och de moderna politiska partierna, till exempel i synen på demokrati och mänskliga rättigheter. Här står nazismen snarare i en klass för sig, utanför den politiska skalan.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att det moderna parti som har tydligast koppling till den nazistiska idétraditionen, Sverigedemokraterna, ligger långt högerut i de flesta avseenden. I deras program ryms såväl främlingsfientlighet som värdekonservatism och nyliberalism i en härlig blandning. Men det innebär inte att jag anklagar moderaterna för att vara rasister. Däremellan är steget alltför långt.