Svar från moderaterna
Jag har fått svar! Här kommer det i sin helhet:
Hej och tack för ditt brev,
På frågan, hur nya moderaterna skiljer sig från den ”gamla” moderata politiken, skulle jag vilja svara så här: Den främsta förändringen är att politiken har anpassats till en ny tids krav. Det är inte så att den ”gamla” moderata politiken skulle ha varit fel. Men den var anpassad efter
det sena 1900-talets krav och nu lever vi på 2000-talet.
Om man ser på historien, så har åtminstone en liknande förändring skett förut. När Gösta Bohman valdes till partiordförande vid den extra partistämman på Farsta gymnasium den 14 november 1970, blev det en vändpunkt för partiet, även om det inte alls framstod som det just då. Det sämsta valresultatet någonsin, intern oenighet mellan ”ljusblå” och ”mörkblå” och en nyss utkämpad partiledarstrid var knappast något som verkade särskilt lovande för framtiden. Det fanns också ganska många politiska debattörer och kommentatorer i det röda tidiga 1970-talet som hävdade, att Moderata Samlingspartiet bara var en tynande kvarleva från en
svunnen tid.
Men sedan inleddes en förnyelse av partiet och dess politik. När han valdes till partiordförande, framstod Gösta Bohman som en ganska traditionell konservativ. Men i ”Tankar om mitt Sverige”, som kom ut 1974, framhöll Gösta Bohman att Moderaterna inte var ett renodlat konservativt parti, utan att det också omfattade liberala idéer. Det väckte den gången ett ganska stort uppseende.
Men även i de många artiklar, som Gösta Bohman skrev i olika tidningar, märktes ett starkt betonande av den enskilda människans frihet och riskerna med en alltför mäktig och förkvävande stat.
Vid partistämman 1978 antogs ett nytt idéprogram, som mycket betonade den kombination av konservatism och liberalism som sedan kom att prägla partiet. Det idéprogrammet gällde till år 2001. Gösta Bohmans tal vid Medborgarskolans jubileum 1980, där han betonade vikten av den enskilda människans frihet och vikten av personligt ansvar, blev en klassiker.
Sedan skulle jag vilja hävda, att den politiska linje som Gösta Bohman drog ut fortsattes under Ulf Adelsohn, Carl Bildt och Bo Lundgren. Men i takt med att Sverige förändrades, blev denna politik till slut inte längre anpassad till den verklighet som rådde i Sverige. Det märktes om inte förr i valrörelsen och valet 2002, då vårt parti drabbades av ett svårt bakslag.
Därmed blev det klart, som kanske borde ha uppmärksammats tidigare. Vi behövde en politik som vände sig till låg- och medelinkomsttagare. Det var inte så (och är fortfarande inte så), att inte också höginkomsttagarna måste få sänkta skatter om vi skall få nytt kapital och nya
internationella investeringar i Sverige. Men det absolut mest akuta just nu är ändå låg- och medelinkomsttagarnas situation. De har fastnat i ett ”ekorrhjul” av beroendeskapande bidrag och en skattepolitik som inte gör det lönande att arbeta mer.
Det är en grundläggande regel för varje samhälle, att det alltid måste löna sig att arbeta. I ett samhälle som inte bygger på denna regel inträder först en ekonomisk stagnation, sedan följer en tillbakagång och - om utvecklingen fortsätter tillräckligt länge - en total ekonomisk
katastrof. (Det var ingen tillfällighet att de kommunistiska ekonomierna i Östeuropa kollapsade.) Så långt har det ännu inte nått i Sverige, men vi har en ekonomi som inte tillräckligt belönar människors arbete och möda.
Detta har vi nu anpassat vår politik till. Det gäller att få bättre fart på Sveriges ekonomi och det gäller att människor (och då särskilt låg- och medelinkomsttagare) får en märkbar inkomstförstärkning om de jobbar mer.
Ett parti som inte klarar att förändras i takt med att tiden förändras, är på något vis en ”politisk dinosaurie”. Därmed vill jag inte uttrycka mig nedlåtande om dinosaurierna. I hela 150 miljoner år var de faktiskt världens herrar. Men sedan kom en tid av förändring, som de inte klarade
av utan dog ut. Om man inte förstår tidens förändringar och vad de kräver, så blir man till slut hopplöst otidsenlig och då klarar man sig till slut inte längre.
I vänsterkartellen (s + v + mp) finns mycket av föråldrat tänkande. Det verkar snarare som om man till varje pris vill slå vakt om de nuvarande höga skatterna och bidragskonstruktionerna, i stället för att förändra och förnya för att ge Sverige en bättre framtid.
Nya moderaterna är ett parti som har en till stora delar ny politik. Vi vill steg för steg göra vardagen bättre. Det handlar om att ge människor möjlighet till eget arbete och egen lön som det går att leva av. Det handlar om att våra barn skall få en bättre skolgång, att vi skall få vård
i tid samt känna trygghet från våld och brott. I allt detta fångas moderaternas uppgift.
Med vänlig hälsning,
Andreas Krohn
Moderata Samlingspartiet
Box 2080
103 12 Stockholm
08-676 80 00
www.moderat.se
info@moderat.se
Hej och tack för ditt brev,
På frågan, hur nya moderaterna skiljer sig från den ”gamla” moderata politiken, skulle jag vilja svara så här: Den främsta förändringen är att politiken har anpassats till en ny tids krav. Det är inte så att den ”gamla” moderata politiken skulle ha varit fel. Men den var anpassad efter
det sena 1900-talets krav och nu lever vi på 2000-talet.
Om man ser på historien, så har åtminstone en liknande förändring skett förut. När Gösta Bohman valdes till partiordförande vid den extra partistämman på Farsta gymnasium den 14 november 1970, blev det en vändpunkt för partiet, även om det inte alls framstod som det just då. Det sämsta valresultatet någonsin, intern oenighet mellan ”ljusblå” och ”mörkblå” och en nyss utkämpad partiledarstrid var knappast något som verkade särskilt lovande för framtiden. Det fanns också ganska många politiska debattörer och kommentatorer i det röda tidiga 1970-talet som hävdade, att Moderata Samlingspartiet bara var en tynande kvarleva från en
svunnen tid.
Men sedan inleddes en förnyelse av partiet och dess politik. När han valdes till partiordförande, framstod Gösta Bohman som en ganska traditionell konservativ. Men i ”Tankar om mitt Sverige”, som kom ut 1974, framhöll Gösta Bohman att Moderaterna inte var ett renodlat konservativt parti, utan att det också omfattade liberala idéer. Det väckte den gången ett ganska stort uppseende.
Men även i de många artiklar, som Gösta Bohman skrev i olika tidningar, märktes ett starkt betonande av den enskilda människans frihet och riskerna med en alltför mäktig och förkvävande stat.
Vid partistämman 1978 antogs ett nytt idéprogram, som mycket betonade den kombination av konservatism och liberalism som sedan kom att prägla partiet. Det idéprogrammet gällde till år 2001. Gösta Bohmans tal vid Medborgarskolans jubileum 1980, där han betonade vikten av den enskilda människans frihet och vikten av personligt ansvar, blev en klassiker.
Sedan skulle jag vilja hävda, att den politiska linje som Gösta Bohman drog ut fortsattes under Ulf Adelsohn, Carl Bildt och Bo Lundgren. Men i takt med att Sverige förändrades, blev denna politik till slut inte längre anpassad till den verklighet som rådde i Sverige. Det märktes om inte förr i valrörelsen och valet 2002, då vårt parti drabbades av ett svårt bakslag.
Därmed blev det klart, som kanske borde ha uppmärksammats tidigare. Vi behövde en politik som vände sig till låg- och medelinkomsttagare. Det var inte så (och är fortfarande inte så), att inte också höginkomsttagarna måste få sänkta skatter om vi skall få nytt kapital och nya
internationella investeringar i Sverige. Men det absolut mest akuta just nu är ändå låg- och medelinkomsttagarnas situation. De har fastnat i ett ”ekorrhjul” av beroendeskapande bidrag och en skattepolitik som inte gör det lönande att arbeta mer.
Det är en grundläggande regel för varje samhälle, att det alltid måste löna sig att arbeta. I ett samhälle som inte bygger på denna regel inträder först en ekonomisk stagnation, sedan följer en tillbakagång och - om utvecklingen fortsätter tillräckligt länge - en total ekonomisk
katastrof. (Det var ingen tillfällighet att de kommunistiska ekonomierna i Östeuropa kollapsade.) Så långt har det ännu inte nått i Sverige, men vi har en ekonomi som inte tillräckligt belönar människors arbete och möda.
Detta har vi nu anpassat vår politik till. Det gäller att få bättre fart på Sveriges ekonomi och det gäller att människor (och då särskilt låg- och medelinkomsttagare) får en märkbar inkomstförstärkning om de jobbar mer.
Ett parti som inte klarar att förändras i takt med att tiden förändras, är på något vis en ”politisk dinosaurie”. Därmed vill jag inte uttrycka mig nedlåtande om dinosaurierna. I hela 150 miljoner år var de faktiskt världens herrar. Men sedan kom en tid av förändring, som de inte klarade
av utan dog ut. Om man inte förstår tidens förändringar och vad de kräver, så blir man till slut hopplöst otidsenlig och då klarar man sig till slut inte längre.
I vänsterkartellen (s + v + mp) finns mycket av föråldrat tänkande. Det verkar snarare som om man till varje pris vill slå vakt om de nuvarande höga skatterna och bidragskonstruktionerna, i stället för att förändra och förnya för att ge Sverige en bättre framtid.
Nya moderaterna är ett parti som har en till stora delar ny politik. Vi vill steg för steg göra vardagen bättre. Det handlar om att ge människor möjlighet till eget arbete och egen lön som det går att leva av. Det handlar om att våra barn skall få en bättre skolgång, att vi skall få vård
i tid samt känna trygghet från våld och brott. I allt detta fångas moderaternas uppgift.
Med vänlig hälsning,
Andreas Krohn
Moderata Samlingspartiet
Box 2080
103 12 Stockholm
08-676 80 00
www.moderat.se
info@moderat.se
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home