Säkra kort

Jag lämnar "den andliga utvecklingen" med blogg-inlägget nedan och övergår istället till mer säkra kort. Idag fick jag svar från svenskt näringsliv på ett inlägg som handlade om vinstdrivande vård. Det som förvånar mest är att arbetsgivarorganisationen inte kan prestera ett mer nyanserat svar än så. Här är min replik:


OK med vinst, men inte i vården

I en tidigare artikel ställde jag frågan om inte de 34 miljoner som privatläkarna i Stockholms läns landsting tar ut i vinst från primärvården skulle göra större nytta i vården än på deras bankkonton. Nu har Karl Hulterström från svenskt näringsliv skrivit ett svar där han radar upp hela arsenalen av floskel-argument för privata vinstintressen i vården.

Anledningen till att jag kritiserar vinstuttaget är inte att jag tycker att vinst i sig är av ondo. Vinst kan vara ett bra incitament för produktutveckling och effektivisering av produktionen. Men detta gäller bara i sammanhang där marknadsmekanismerna kan verka fullt ut. Inom vården finns inga marknadsmekanismer eftersom vårdsektorn är ett naturligt monopol. Därför är vinsten som drivkraft inget bra sätt att utveckla kvalitén i vården. Privata monopol är inte bättre än offentliga.

Svensk vård är effektiv och i håller hög kvalitet i de jämförelser som har gjorts mellan vårdsystem i olika länder. Detta trots att strävan efter vinst inte är den huvudsakliga drivkraften. Uppenbarligen måste det finnas andra drivkrafter som gör att den svenska vården håller så god kvalitet som den gör. Har svenskt näringsliv någon förklaring till detta?

Hulterström verkar tro att vinstintresset med automatik leder till att vården blir effektivare och bättre. Han utgår ifrån att vård som inte drivs med vinsten som högsta syfte är ineffektiv och dålig.

Ett enkelt sätt att få reda på om dessa antaganden stämmer eller inte är att ta del av de vetenskapliga undersökningar som har gjorts och som har jämfört vinstdrivande vård med icke-vinstdrivande vård. De jämförelser jag har tagit del av visar att sjukvårdssystem som baserar sig på vinstdrivande vård blir dyrare. I vårdsammanhang är inte vinsten en förutsättning för effektivitet, utan där finns det andra incitament och andra drivkrafter som fungerar bättre och är mer ändamålsenliga. Det märks inte minst i det engagemang som landstingets anställda lägger in sitt arbete och i den tillfredsställelse som de länsmedborgare som utnyttjar vården väldigt ofta ger uttryck för.

Visst finns det mycket som behöver förbättras, men i de förbättringsåtgärder som politiken fattar beslut om gäller det att hela tiden väga insatserna mot resultaten. Att hela tiden återkomma till vinstintresset som en slags universallösning är inget bra sätt att utforma ändamålsenliga satsningar. Särskilt när det nu har visat sig att det finns andra strategier som fungerar mycket bättre.

Min ursprungliga fråga kvarstår obesvarad. På vilket sätt har privatläkarnas ökade rikedomar lett till en bättre vård? Hade inte de 34 miljonerna gjort större nytta i vården? Min grundinställning har inte påverkats nämnvärt av Hulterströms argument. Jag ser fortfarande inte poängen med att låta skattemedel som är avsedda för vård gå till vinstutdelningar.