En glimt av Tyskland

Nu är man väl ingen globetrotter direkt, men av de erfarenheter jag fått hittills av resande har jag dragit slutsatsen att man kommer ganska långt med en hyfsad engelska och ett Visa-kort.

Utom i Tyskland, det vill säga.

Alla är trevliga tills det visar sig att man inte pratar flytande tyska. Att sedan försöka betala med kort gör knappast saken bättre. För det senare finns det åtminstone fem stora hinder:

1. Att få den som ska ha betalt att förstå att du vill betala med kort
2. Att de tar kort överhuvudtaget
3. Att de tar ditt kort
4. Att kortapparaten fungerar
5. Att den som ska ta betalt vet hur den fungerar

Och om du vill få ut lite kontanter genom att be kassörskan dra ett par hundra extra på kortet? Glöm det! Inte en chans!

Beställa öl är inte heller så lätt. Även om man försöker göra det på tyska.

- Zwei Bier, bitte!
- Welches Bier?
- Zwei grosse Bier, bitte!
- Ja, aber welches bier?
- Dunkel bier!
- Wollen Sie xxxx (nåt suspekt ölmärke) haben?
- Ja, ja... Guten heute, nette leute...

Titta på TV är inte heller någon hit. Efter en del kanalbläddrande hamnade jag i en Wallander-film. Glädjen över denna upptäckt varade ungefär tills den första repliken kom. På tyska.

Hallå? Vi lever på tjugohundratalet. Hur kul är det med dubbade filmer? Vem skulle vilja höra Dirty Harry på svenska? "Kom igen, punkaren. Gör min dag!". Va?

Pfffh!