På regeringsfronten intet nytt

Varje nytt avslöjande i Borelius-affären förstärker bilden av handelsministern som en girig överklassdam vars handlingar genomgående präglas av mörkblå preferenser. Överslätningsförsöket kanske funkar i Borelius snäva bekantskapskrets, men i allmänhetens öron skär det sig rejält när en minister liksom by-the-way avslöjar att hon anlitat barnflickor svart. Föreställningen att detta skulle få acceptans tyder på en skev verklighetsuppfattning. Men vad annars kan man vänta sig från någon som uppenbarligen levt ganska länge i en väldigt trång värld.

Reinfeldts (Seinfeldts?) agerande väcker frågetecken. I ett desperat utfall av påklistrad handlingskraft sätter statsministern partiets jurist att titta på ärendet. - Som om det hela var en juridisk sak. Borelius behöver inte en jurist. Hon behöver någon som kan förklara problemets fulla innebörd för henne. Betyder detta att Reinfeldt ser det hela som en rättssak?

Avledningsmanövern om tsunamibanden i källaren måste vara världsrekord i genomskinlighet. Ingen journalist gick på den icke-nyheten. Att Reinfeldt trodde att någon skulle gå på det är bara ytterligare ett bevis på att regeringen faktiskt tror att folk är dumma i huvudet.