Sverigedemokraterna och de mänskliga rättigheterna

Att läsa David Kronlids misstänkliggörande utspel om ”invandrarna” väcker otäcka historiska associationer. Såväl logik som retorik uppvisar större likheter med de tyska nazisterna än med de grundläggande demokratiska värden som ges uttryck i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.

Sverigedemokraterna skapar en uppdelning mellan svenskar och invandrare. I retoriken konstrueras en gemenskap av etniska svenskar (vi) som ställs i kontrast till en grupp avvikare (dom). Avvikarna förses med etiketten ”invandrare”.

Nästa steg handlar om att förse invandrarna med suspekta attribut. ”Dom” kommer hit för att försörja sig på våra bidragssystem, ”dom” missköter sig och anpassar sig inte till den svenska kulturen och så vidare.

För att stävja ”problemen rörande invandringen” krävs särskilda insatser gentemot den avvikande gruppen. ”Dom” måste lära sig leva laglydigt, integreras i samhället och respektera sitt nya land, ”dom” ska vara tacksamma för att ”dom” fick komma hit.

Om någon i invandrargruppen begår brott eller utnyttjar sociala förmåner utan att få dåligt samvete så ska hela gruppen straffas. Eller, som David Kronlid skriver: ”Om alla invandrare skötte sig bra, anpassade sig och slutade leva på andras bekostnad så skulle vi gladeligen välkomna fler invandrare”. Det krävs alltså att alla invandrare ”sköter sig”, inte bara de flesta, för att varje invandrare ska kunna känna sig välkommen till Sverige.

Den som hör till gruppen invandrare ska med andra ord inte förvänta sig samma rättigheter som den som hör till gruppen etniska svenskar. För invandrare gäller andra lagar och andra villkor. Beroende på hur andra i gruppen beter sig kan man snabbt bli av med flera av sina mänskliga rättigheter.

I tyska nationalsocialistiska programmet från 1920 kan man läsa följande:
”4. Medborgarrätt kan endast den ha som är volksgenosse. Volksgenosse kan endast den vara som är av tyskt blod oberoende av konfession. En jude kan därför inte vara volksgenosse.”
5. Den som icke har medborgarrätt kan endast vistas som gäst i Tyskland och skall vara underkastad utlänningslagarna.
…
7. Vi kräver att staten tar på sig skyldigheten att sörja för arbete och existensmöjligheter för i främsta rummet personer med medborgarrätt. Om det inte är möjligt att livnära hela befolkningen skall personer av främmande nationalitet (utan tysk medborgarrätt) utvisas ur riket.”

Eller med Sverigedemokraternas sätt att resonera: Vi har å ena sidan etniska svenskar, å andra sidan invandrare. De senare har inte samma rättigheter som etniska svenskar, utan dessa skall vara underkastade särskilda lagar och rättigheter. Statens huvudansvar att tillhandahålla välfärd och sociala rättigheter gäller i första hand etniska svenskar, eftersom vi inte har råd att förse också invandrare med dessa rättigheter.

Detta kan kontrasteras mot några artiklar i FN:s konvention om mänskliga rättigheter:

”Artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter…”

Kommentar: att medlemmar ur invandrargruppen ska ha särskilda skyldigheter och särskilda rättigheter jämfört med etniska svenskar innebär att olika människor har olika rättigheter.

”Artikel 7: Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag…”

Kommentar: att införa särskilda regler för invandrare innebär att olika människor är olika inför lagen.

”Artikel 9: Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.”

Kommentar: Att utvisa en person därför att en annan person har begått ett brott är godtyckligt.

”Artikel 14: 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”

Kommentar: att ”stoppa invandringen” innebär att vi förvägrar människor denna rättighet.

”Artikel 28: Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.”

Att överhuvudtaget diskutera i termer av att invandrare har mindre rätt till social trygghet än etniska svenskar eller att ”dom” ska känna sig mer tacksamma eller mer tärande än någon annan är att förespråka en annorlunda ordning än den som de mänskliga rättigheterna står för. Sverigedemokraterna hävdar ofta att de inte är rasister och vill gärna ge sken av att vara ett vanligt demokratiskt parti. Men i politiska program och debattartiklar är det som om någonting kvalitativt annorlunda lyser igenom mellan raderna. Det demokratiska lövverket i landstingsfullmäktige har utökats med en gren från ett annat träd.