Gränsen går mellan demokrati och diktatur

Sverigedemokraterna utger sig ofta för att vara ett parti som försvarar det som är svenskt. Invandringen utmålas som ett hot mot det genuint svenska, och det är framförallt därför som Sverige ska ta emot färre flyktingar.

Vad är svenskt? När frågan ställdes till en sverigedemokrat i ett TV-program nyligen märktes det att frågan inte var så enkel eller självklar som nationalisterna lite slarvigt vill göra gällande. Svaret landade till slut i ”surströmming”.

Förutom denna ruttna fisk var det svårt att hitta något absolut genuint svenskt. Det mesta av kulturell natur som finns här i landet är ju importerat. Hela vårt sociala liv är till exempel genomimpregnerat av kulturella koder som vi fått via amerikanska såpor. Vår matkultur skulle vara väldigt ensidig om vi hade avstått från att ta intryck från vår omvärld.

Sverigedemokraterna är motståndare till så kallad mångkulturalism därför att den skapar motsättningar och konflikter. På ett sätt har Sverigedemokraterna rätt i detta. I ett land som präglas av totalitärt tänkande, intolerans och fördomar kan det bli konflikter när det uppstår olikheter. Så fort någon bryter mot konformismen uppstår i ett sådant samhälle motstånd och motaktioner, underblåsta av människornas intolerans. Sverigedemokraternas lösning på konflikterna är att sudda ut alla skillnader och assimilera alla avvikare till en påstådd svensk norm. Resultatet blir ett kulturellt homogent samhälle, förvisso, men som ur en demokratisk aspekt har en del uppenbara brister.

Kravet på assimilation och likriktning är oförenligt med konventionen om mänskliga rättigheter, oavsett vad Sverigedemokraterna säger. Var och en har rätt att välja religion och omvärldsuppfattning. Var och en har också rätt att utöva sin kultur, så länge den inte bryter mot de mänskliga rättigheterna. Assimilation innebär att förvägra individer någon annan kultur än den som Sverigedemokraterna definierar som svensk. Vad det nu är för något.

Som demokrat och humanist gör jag en annan indelning av viktiga värden än den som Sverigedemokraterna gör. Det som gör Sverige till ett bra land och det som är värt att försvara i Sverige är inte surströmmingen eller midsommarstången, utan en genuint demokratisk tradition som värnar alla människors lika värde, alla människors rätt att vara unika, att välja kulturell tillhörighet och att kunna utöva sin kulturella identitet utan att behöva bli ifrågasatt eller förtryckt.

Den svenska demokratiska traditionen, så som jag känner den, är också beredd att alltid ifrågasätta odemokratiska tendenser, fördomar, främlingsfientlighet, rasism och totalitära ideologier. Jag är beredd att stå upp för och försvara svenska demokratiska värden mot såväl muslimsk fundamentalism som kristen fundamentalism, rasism, intolerans och fördomar.

Den avgörande gränsen går inte mellan svenskt och icke-svenskt, den går mellan demokrati och diktatur. Därför kan jag som anhängare av den demokratiska traditionen känna större samhörighet med en iransk demokrat än med en svensk fascist. I den meningen råder det större kulturella skillnader inom länder än mellan länder.

När jag angriper Sverigedemokraterna så gör jag det utifrån övertygelsen att Sverige ska vara ett land som bygger på mänskliga rättigheter, ömsesidig respekt för olikheter och en demokratisk värdegrund. Mot detta står Sverigedemokraterna med sin främlingsfientlighet och nationalism i samma läger som alla andra totalitära ideologier och religioner som är beredda att åsidosätta både demokrati och mänskliga rättigheter för att i stället sätta nationalistiska och rasistiska värden i främsta rummet.