Om lobbying

De senaste dagarna har Rapport och Aktuellt uppmärksammat den ökande lobbyismen. Bland annat har man exemplifierat med riksdagsmän som kopierar lobbyorganisationernas texter rakt av till sina motioner.

Nyheterna jämför med USA, där lobbyismen dokumenteras och registreras på ett helt annat sätt än i Sverige.

Den omedelbara reaktionen kommer från förespråkare för införandet av regler som gör lobbyismen mera synlig än den är idag. Resultatet blir i så fall att lobbyismen kan granskas och att politikernas ställningstaganden i olika frågor enklare kan härledas till olika intressen. Regleringar kan vara en fördel genom att påverkan blir synlig. En nackdel är att lobbyismen därigenom etableras på allvar och att det blir normalt att politikens innehåll mera tenderar att styras av olika lobbyorganisationer än av väljarnas intressen.

Att stora företag med mycket resurser använder just lobbyorganisationer beror på att företagen har liten makt i politiska system som tillämpar fria och allmänna val. Majoriteten av väljarna är inte företrädare för starka ekonomiska intressen, utan medborgaren företräder sig själv och sin egen övertygelse. Och hos medborgaren har storföretagen egentligen ganska litet att hämta eftersom företagens intressen ofta går stick i stäv mot privatpersonernas intressen.

Därför är lobbyismen ytterst ett sätt för företag och organisationer med få röster och mycket resurser att få mer inflytande över politiken än vad de har genom antalet röster. Ju mer inflytande lobbyorganisationerna får – registrerade eller ej – desto mindre demokratisk blir parlamentarismen. Det blir ungefär som innan rösträttsreformen när det politiska inflytandet stod i proportion till hur mycket resurser man hade.

Men det verkliga problemet handlar egentligen om hur den som är förtroendevald ser på sitt uppdrag. Sitter man i riksdagen för att producera motioner utifrån prefabricerade underlag som ligger i postfacket? Eller har man fått ett förtroende från väljarna att företräda deras intressen?

När förtroendevalda lägger mer tid på att lyssna på lobbyorganisationer än att föra dialog med sina väljare uppstår ett demokratiskt problem. Då sätts den parlamentariska demokratin ur spel.

Jag tillstår att det kan vara lätt att hamna i fällan. Som förtroendevald är man ständigt utsatt för påtryckningar från olika håll. Är man inte vaksam är det lätt att halka in på det bekväma spåret – för det är onekligen mer bekvämt att sitta och ta emot det som serveras än att ge sig ut och aktivt söka dialog med dem man egentligen företräder. Själv känner jag att det är ganska ofta man får stanna upp, backa tillbaks lite och ställa några väl valda frågor till sig själv:

- Vem är det jag företräder?
- Varför blev jag politiskt engagerad?

Och för mig som socialdemokrat:

- Är det här beslutet förankrat hos dem som är berörda?
- Hur slår beslutet i ett rättviseperspektiv?
- På vilket sätt gör just det här beslutet att samhället blir mer socialistiskt?

Grundtanken med den representativa demokratin är att medborgarna utser sina företrädare i olika beslutande organ. Medborgarna väljer riksdagsmän som fattar beslut om lagar och trygghetssystem, landstingspolitiker som fattar beslut i sjukvårdsfrågor och kommunpolitiker som bland annat har inflytande över skola och omsorg. Den som är förtroendevald är satt att företräda medborgarna. Mandatfördelningen mellan olika partier ska företräda väljarkårens ideologiska och klassmässiga sammansättning. Är man förtroendevald socialdemokrat företräder man socialdemokratiska väljare. En moderat företräder moderata väljare.

Tanken är inte att förtroendevalda ska företräda ekonomiska intressen och lobbyorganisationer. Rasar utvecklingen iväg åt det hållet är risken stor att vi hamnar i samma situation som USA där bägge partierna företräder storföretagens intressen och inget av dem företräder medborgarna. Det blir ett odemokratiskt system. Meningslöst ur väljarsynpunkt. Om vi hamnar där eller inte beror på de förtroendevalda (vem företräder du egentligen?) och ytterst på väljarna (vem har du valt att företräda dig?).