Offer eller parasit? Demokrat eller nazist?

Invandrare begår fler brott än svenskar. Det är en av de grundläggande ”sanningarna” bakom Sverigedemokraternas aversion mot främlingar. Återigen handlar det om att konstruera ett invandrarkollektiv som tillskrivs en uppsättning negativa egenskaper. Med detta har man åter förstärkt sin utgångspunkt, nämligen att invandrare är något skadligt för samhället och att det är därför som vi ska stoppa invandringen.

I problematiken finns dock ett ytterligare antal faktorer som man bör ta i beaktande innan man faller in i främlingsfientliga resonemang. Personer med utländsk härkomst, och då särskilt med icke-svenskt utseende och uppenbart icke-svenska namn, utsätts idag för en påtaglig strukturell rasism. Igår presenterades en undersökning från Hyresgästföreningen som visade att personer med icke-svenska namn förvägrades hyreskontrakt medan personer med svenskklingande namn välkomnades av hyresvärdarna. Likaså finns det undersökningar som visar att samma typ av gallring sker vid anställningsförfaranden. Denna rasism är till del påhejad av Sverigedemokraterna själva. Konsekvensen blir i förlängningen att personer med utländsk härkomst diskrimineras i arbetslivet, på hyresmarknaden och i en rad andra offentliga sammanhang. Av det skälet blir också personer med utländsk härkomst överrepresenterade i det som kallas ”socialt utsatta grupper”.

Vidare finns det mycket som tyder på att det sociala utanförskapet är en grogrund för brottslighet. Den som inte blir delaktig i samhället känner inte heller någon övertygelse att värna det gemensamma. Eller så gör man det, men tvingas ändå till olagliga handlingar, av ekonomiska skäl. Den sociala utsattheten och utanförskapet skapar frustration vilken i sin tur kan utgöra grogrund för avvikande beteende. Ett samhälle som skapar avvikare skapar också avvikande beteenden.

Om personer med utländsk härkomst blir diskriminerade är det naturligt att de också blir överrepresenterade i socialt utsatta grupper. Och om den sociala utsattheten är en grogrund för kriminella handlingar så har vi här en social förklaring till varför just personer med utländsk härkomst skulle vara överrepresenterade i kriminalstatistiken. Det beror inte på att de är av utländsk härkomst. Det beror på att de är diskriminerade.

Att ändå hamna i förklaringen att invandrare är brottsliga därför att de är invandrare och att dessutom göra det till en politisk poäng och paroll är att följa ett alltför känt argumentationsmönster. Sverigedemokraterna utser en syndabock. En lättidentifierbar social grupp som ges skulden för allsköns sociala problem. Lösningen på de sociala problemen skulle sedan vara att (i ett första steg?) utvisa medlemmarna av denna grupp.

På samma sätt resonerade man i Tyskland under upptrappningen och genomförandet av Förintelsen. I modern tid har vi sett samma retorik i Serbien och Rwanda. Mönstret är detsamma. Det finns något i Sverigedemokraternas retorik som tydligt bryter av mot det demokratiska samhällets retorik. En hänfallenhet åt att kunna åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter för en lättidentifierbar grupp av avvikare. Det kan vara människor med krokiga näsor, mörkt hår, eller konstiga efternamn. Att slå in på denna väg, oavsett uppsåt, är att sätta mörka krafter i rullning. Det är en farlig väg.