Politisk aftonskola

Ikväll var det politisk aftonskola igen. Vi hade bjudit in Åsa Wedholm-Olsson och Kezhan Karuni som berättade om deras jobb i projektet "Linje 14". Det är ett integrationsprojekt som syftar till att få ungdomar från Vivalla och Varberga att bli intresserade av högre studier. Projektnamnet anspelar på buss nummer 14 som går mellan Vivalla och universitetet. Verksamheten består bland annat av frivilliga läxläsningstillfällen och studiecirklar i motivation och läxläsningsteknik. Målgruppen är högstadieungdomar.

Några citat från minnesanteckningarna:

”Kommer någon att säga åt oss att vi inte får vara här?”. Det är många mentala hinder mot att överhuvudtaget vistas i miljön. Projektet bidrar till att eleverna känner sig mera hemma på universitetet.

Språket är grunden för att klara sig bra i utbildningssystemet. För att nå MVG-nivå på gymnasiet krävs ett utvecklat språk. Matte är inget problem, men att formulera sig obehindrat – det är svårt.

Det märks också hos högstadieungdomarna att det kämpigaste är språket. Man måste förstå frågan för att kunna räkna. Och om man inte hanterar språket blir man inte förstådd. Det går inte att övertyga en grupp om man inte kan uttrycka sig ordentligt.

Man kan inte bli annat än imponerad över utvecklingen de senaste 10-15 åren. Då uppfattades invandrare som något negativt. Man diskuterade hur mycket invandringen kostar mm. Idag ser man det mer som en tillgång. Arbetskraften kommer inte att räcka till. Med invandringen får vi arbetskraft, en massa olika språk, kulturberikning och ett större utbud av det mesta. Dessutom nya idéer och överlag utgör de nya svenskarna en enorm tillgång. Det gäller att få upp ögonen för detta. Vi får en stor mångfald av kulturer och språk inom ramen för det fridfulla och fredliga svenska folkhemmet.

Örebro är en av Sveriges mest segregerade städer. På universitetet finns det anställda som inte känner en enda muslim.

För inte så länge sedan användes begreppet ”svaga grupper” när man talade om invandrare, kvinnor och människor med funktionshinder.

Det finns många aspekter på det här med integration. När man lär sig svenska och tar del av debattprogrammen blir man förvånad över att man inte ser varje invandrare som individ, utan man klumpar ihop alla invandrare som en grupp där man tillämpar barn-aga och en massa andra negativa saker.

Om man kommer till Sverige och pratar bra engelska så blir man bemött med en bra attityd, men när man talar svenska med brytning så blir det ett helt annat bemötande.

Det är svårt att lära sig svenska i en klass med 20 kurder.

Ett problem är studievägledare som berättar att naturvetenskaplig linje är något jättesvårt och att det finns andra program som passar bättre, till exempel hotell och restaurang. Så ska man inte säga. Är eleven intresserad av naturvetenskap ska den söka naturvetenskaplig linje.

Man kommer inte hit för att bli svensk, man kommer hit för att förbli kurd. Att kunna vara den man är och ändå kunna ge något till samhället. Att få vara människa. Det är den största fördelen med att leva i ett demokratiskt land.

Det är fantastiskt att få vara delaktig i en sån här utbildning. Man får höra så många vackra och kloka ord. Att få del av berättelser från människor som verkligen engagerar sig för att utveckla och förbättra samhället - det är nog något av det mest moralstärkande som finns.

Framförallt så representerar dessa idealister något så mycket bättre, rikare, ädlare och mänskligare än den giriga strävan efter egen vinning som man kan möta i andra, mindre upplyftande sammanhang.