Den skitande ankan

Så till själva inlägget. Det som har retat upp kristdemokraterna är följande formulering:

”Vad som är mest beklämmande i denna metamorfos är de unkna slaggprodukter som kd lämnar efter sig på vägen. Hur länge har dom hängt med, kan man undra? Och vad är det i det tidigare kd som ändå har fått dem att trivas så bra?”

Ordet ”slaggprodukter” länkades till bilden av Arne Anka, där ankan sitter på toaletten och gör reflektionen ”Det är när man känner doften av ens egen avföring som man undrar vem man egentligen är…”

Nu har jag inte fått klart för mig om det var bilden av den skitande ankan som väckte anstöt eller om det var poängen i min reflektion. Har man problem med ankan får man vända sig till serietecknaren. Här tänkte jag koncentrera mig på att utveckla poängen.

När kristdemokraterna blir mer demokratiska och börjar sansa sig i sin nationalromantik och sitt abortmotstånd öppnar det upp möjligheter för andra partier som är beredda att ta över dessa frågor att också ta över en del av kristdemokraternas tidigare väljargrupper. I TV-programmet Existens klargör Sverigedemokraterna öppet att de är ute efter kristdemokraternas väljare.

Med kristdemokraternas sunda utveckling har följdenligt vissa extrema grupper knorrat och kritiserat partiledningen för att den lämnar de ursprungliga kristdemokratiska idealen. Detta bekräftar bilden av en rörelse från något extremt till något mera rumsrent.

Jag välkomnar kristdemokraternas förändring. Den är bra. I den meningen ska inlägget inte tolkas som en kritik av kristdemokraterna.

Reflektionen handlar om de målgrupper som på grund av denna förändring rör sig från kristdemokraterna till Sverigedemokraterna. Det är denna grupp jag åsyftar med begreppet ”slaggprodukter”.

Överfört till Arne Anka, som blev min uppenbara association, kan ankan betraktas som kristdemokraterna. Denna kropp av fjädrar och näbb byggs i toalettanalogin upp av näringsämnen (väljare). Ju mer näringsämnen, desto större kropp. Sedan finns det en annan kropp som byggs på av de förverkade ämnen som lämnar ank-kroppen, och som förorsakar den odör som Arne också gör till föremål för sin reflektion. Alltså: när slaggprodukterna lämnar kroppen och gör sig gällande ute i fria luften avsänder de en stank som får en att fundera över sammansättningen i den kropp som avsänt produkterna.

Tillbaks till verkligheten undrar man alltså vad kd är eller har varit för sorts parti när ultrakonservativa abortmotståndare går ut offentligt (doftar) och hotar lämna partiet om det inte rullar tillbaks sin utveckling några decennier.

Är nu detta sätt att resonera anstötligt? Kanske för somliga. Lite grann känner jag mig som Borat när han kommer ner från toaletten med sina ”slaggprodukter” i en påse och frågar värdinnan var han ska göra av dem. Självklart väcker det anstöt – för somliga. Andra kan tycka att det är underhållande.

Om det är underhållande – är det då rätt att göra sig rolig på någon annans bekostnad? Svår fråga, tycker jag. Beror på, skulle jag nog vilja säga. Jag skulle inte göra mig rolig över någon som befinner sig i en utsatt situation eller som har ärliga och sunda avsikter.

Avslutningsvis två reflektioner apropå mina anspråk att vara rolig på detta plumpa vis:

Jag har inte uppfattat att jag varit någonstans i närheten av de plumpheter man kan få del av via den markbundna televisionens humorprogram en vanlig TV-kväll. Hur brukar kristdemokraterna förhålla sig till dessa utfall av betydligt grövre analogier, kan man undra?

Om jag i ett sammanhang är landstingspolitiker och politisk tjänsteman – ska jag då inte i ett annat sammanhang kunna göra några amatörmässiga försök att prestera satir, humor, sarkasmer, plumpheter eller vad som faller mig in? Reflektera fritt, om man så vill.

Ju mer jag funderar över kristdemokraternas reaktion, desto mer kan jag tycka att den är oproportionerlig om det nu enbart skulle handla om ”tonen”. Det måste vara något mer eller något annat som ligger bakom.

Jag tror bestämt att jag har trampat på en öm tå.