En liberal om socialism

Ibland händer det att Ola Ström behandlar socialismen i sina ledarkrönikor. I detta ämne framställer Ström sig själv som verklig expert. Definitionerna blir enkla och självklara: ”Socialismens grundtanke är att pengar fördärvar moralen och skapar orättvisor”, heter det.

När det gäller definitioner av det här slaget tycker jag att man bör undvika förenklingar och förvanskningar. Som socialist har jag ofta svårt att känna igen mig i Ströms beskrivningar. Det är som om den socialism Ström skriver om är något helt annat än den socialism jag känner. Och i så fall finns det ju inte en socialism som ser ut på ett sätt. Helt klart är att Ströms socialism är något helt annat än min socialism.

Därför blir det vanskligt att göra anspråk på entydiga definitioner. Det skickar oseriösa signaler: om de som känner begreppet som skall definieras inte känner igen sig i definitionen får det den som definierar att framstå som okunnig. Eller lömsk. Och om det kan finnas flera olika definitioner blir det oseriöst att försöka få det att se ut som att det bara finns en definition, nämligen den egna. Det är vid närmare betraktelse inte bara oseriöst, utan dessutom på gränsen till totalitärt.

Apropå kritiken mot borttagandet av förmögenhetsskatten, som framförde att ”staten ger pengar till de allra rikaste” ställer Ström en retorisk fråga: ”Vems var pengarna från början?”. Svaret på frågan fångar egentligen essensen i vad det hela handlar om. Även socialismen ställer sig den frågan. Vems var egentligen pengarna från början? Men medan Ström stannar vid hur resurserna redan har allokerats, gör socialismen en fördjupad analys som också tar med i beräkningen var pengarna kommer ifrån och hur de har hamnat där de har hamnat.

Istället för att utgå ifrån att det ekonomiska systemets uppdelning av människor i fattiga och rika är en naturlig ordning ger en socialistisk utgångspunkt vid handen att det är fråga om ett ekonomiskt system, bland flera andra möjliga system, som existerar i dagens historiska kontext och som skapar klassklyftor och orättvisor på ett speciellt sätt som går att förklara och beskriva med hjälp av vetenskapliga metoder. Vidare innebär denna kontextualisering och relativisering att det plötsligt blir möjligt att kritisera inte bara socialstatens resursallokeringssystem (transfereringssystem och offentlig välfärd) utan också den ekonomiska struktur som styr och definierar hela samhällsordningen.

Så till skillnad från liberalismen, som ju egentligen inte är en samhällsteori, utan en moralfilosofi, bidrar socialismen med en samhällsanalys, en vision (mål) och även olika strategier som kan användas till att både motverka och upphäva såväl själva orättvisorna som deras orsaker.

Men det här är förstås något som Ola Ström har väldigt lite insikter om och det är förmodligen därför han skriver som han gör…