Inga doktorer i Sverige

När jag var i Tyskland häromsistens fick jag förmånen att ägna en middag åt att prata med en ”Herr Doktor”, som det heter i detta titelfixerade land. Doktorn hade varit i Sverige flera gånger och ville gärna berätta om något som hade slagit honom under en stadspromenad i Stockholm. Fritt översatt:

- Ni har ju inga doktorer i Sverige.
- Hur menar du då?
- Jo, när man går omkring i en svensk stad så ser man nästan ingen privatläkarmottagning någonstans. I tyska städer hänger det skyltar i snart sagt varje gathörn. Vi tyskar är vana vid att kunna knacka på hos vilken doktor som helst för vilken åkomma som helst och utan väntetid få ett gott bemötande och exakt den vård vi vill ha. Om patienten är missnöjd är det bara att välja en annan doktor nästa gång, så alla doktorer anstränger sig för att locka till sig så många patienter som möjligt. Dessutom har vården länge varit helt kostnadsfri för patienten.
- Jaha, det låter ju bra.
- Jo, för patienterna har det varit väldigt positivt.
- Det låter som ni har ett väldigt generöst system. Tycker du att det är något vi borde prova också i Sverige?
- Visst är det generöst. Alldeles för generöst. Vi kommer inte att kunna ha kvar det här systemet i framtiden. Det är oerhört dyrt. I Sverige har ni ett system med vårdcentraler. Det är mycket effektivare. Tyskland står inför en stor reform där vi måste införa hårdare prioriteringar inom vården så att resurserna används till dem med störst behov. Då kan man inte ha ett skattefinansierat privatläkarsystem med fri dragningsrätt.
- Jaha, så du är inte någon förespråkare av det här systemet?
- Nej, absolut inte. I Sverige har ni kommit mycket längre. Vi har ett stort arbete framför oss för att nå upp till er nivå av effektivitet och ändamålsenlighet.

Hoppla! Och här i Sverige driver borgarna på utvecklingen mot det tyska systemet. Nu senast i landstingsfullmäktige, där man tydligt klargjorde att en ökning av antalet privatläkare med fri dragningsrätt är en viktig och angelägen utveckling. Det är alltså viktigare med många privatläkare än att använda skattebetalarnas pengar så effektivt som möjligt och att ge medborgarna vård efter behov.

I Tyskland är kostnaden för hälso- och sjukvård 2817 dollar per invånare. I Sverige är motsvarande siffra 2517. Uttryckt i andel av BNP ser siffrorna ut på följande sätt:
Tyskland: 10,9 %
Sverige: 9,2 %

Och då har Sverige störst andel personer över 80 år i hela Europa (5,2 %). Tyskland ligger strax under 4 %.

I USA är vården ännu dyrare. Där går också en del av finansieringen via privata försäkringsbolag. Vårdkostnaden per invånare är 5267 dollar. Andelen av BNP är 14,6 % och 3,4 % av befolkningen är över 80 år.

Om målet är att få ut så mycket vård som möjligt per insatt skattekrona är privatiseringar en irrationell väg. Men om målet är att värna privatläkare och vårdbolag blir högerns vårdpolitik väldigt rationell. I landstinget agerar högerpartierna som om de vore vårdbolagens politiska gren. Privatiseringar blir viktigare än kvalitet och kostnadseffektivitet. De blir ett mål-i-sig.

Från de länder som idag praktiserar högerns vårdsystem ter sig denna strävan fullständigt obegriplig. Som en konservativ politiker från USA uttryckte det: ”vårt vårdsystem fungerar väldigt dåligt och ingen här skulle komma på tanken att kopiera det.” Det svenska vårdsystemet har högt anseende hos internationella betraktare. Framförallt är det den goda samordningen och effektiviteten som väcker intresse. Vi har löst problem som på andra håll framstår som olösliga. Trots detta har de svenska högerpartierna satt som sitt främsta mål att montera ner detta system och införa ett annat system som alla redan vet inte fungerar.

Allehandas rapportering från landstingsfullmäktige

Till: Johansson Ulf
Ämne: Landstingsfullmäktige

Hejsan!

Om jag var medborgare hade jag gärna velat veta vilka diskussioner som förs i landstingsfullmäktige. Nu är jag fullmäktigeledamot, som tur är, och har därför haft möjlighet att följa debatten från första parkett. Men om man inte har den möjligheten utan är hänvisad till länets stora lokaltidning har man inte särskilt mycket information att hämta. Det tycker jag är beklagligt.

Är detta konsekvensen av någon slags prioritering som Allehanda har gjort?

Hälsningar,

Martin Lind


Svar:

Hej!
All politisk bevakning av både landsting och kommuner har förändrats och utvecklats genom åren. Vår uppfattning är att det är viktigast att lägga kraft på material inför beslut och också när besluten väl fattas. Det här är alltid en avvägning men det viktiga är att medborgarna får så bra rapportering som möjligt.

Med vänlig hälsning

Ulf Johansson

Funderingar om ett "icke-rasistiskt" parti

Sverigedemokraterna har kommit in i landstingsfullmäktige med tre ledamöter. Två av dem har gått in för att tvätta bort rasiststämpeln. David Kronlid skyller på media och hänvisar till att han minsann arbetat utomlands och på det viset fått perspektiv på det här med svenskt och icke-svenskt och därtill menar att vi kan lära mycket av hur man gör i andra länder. Daniel Spiik har främst figurerat på Allehandas insändarsida, där hans flickvän i flera insändare har berättat om vilken snäll och ödmjuk person han är.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta dessa berättelser, men vill ändå dela med mig av ett par observationer från fullmäktiges möte i veckan.

Först angående utdelningen av landstingets kulturstipendier. Och nu är blicken riktad mot de sverigedemokrater som sitter i fullmäktige:
Mervi Kiviniemi - Applåder
Kaveh Kabinejad - Inga applåder
Berit Norén-Lindgren - Applåder

Sedan när det gäller debatten om avgifterna till tandvården:
David Kronlid beklagade sig över de höga avgifterna och menade att det var orättvist att bara flyktingar får rabatt på tandvård.
(Det finns ingen särskild rabatt för flyktingar, påståendet är felaktigt)

Om Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti - varför applåderar man kulturpristagare med nordiskt utseende men inte den som har Iranskt ursprung?

Och varför skulle ett parti som inte är rasistiskt ljuga och påstå att just flyktingar har fördelar som svenskar inte har - och göra det till ett problem?

Jag är övertygad om att både David och Daniel innerst inne är snälla personer. Men efter att ha studerat deras agerande i fullmäktige är jag inte övertygad om att de är så icke-rasistiska som de vill påstå.

Kul

Eva hade en länk till tjuvlyssnat.se. Där hittade jag följande replikskifte:

(En storväxt och skäggig man med bikerskläder och stora tatueringar över hela armarna står vid kosmetikan, dottern ~6 kommer springandes.)
Flickan: Pappa, pappa! Kan vi köpa den här?
MC-Knutten (irriterat): Nej, vi väntar bara på mamma!
(Flickan fortsätter att tjata en lång stund.)
MC-knutten (väsandes): Vill du att Barbie ska bryta benet??
Flickan: Neeej!
MC-knutten: Då så, sluta gnäll för i helvete!
(Flickan springer iväg och kommer några sekunder senare tillbaka med en ny sak.)
Flickan: Den här då pappa, den kan jag väl få?
MC-knutten: Snart har Barbie inga ben alls!

Inte så illa

En ökning med 3,5 procentenheter är inte så pjåkigt. Särskilt inte med tanke på att vi har en osynlig partiledare.

Hur ska man tolka detta? Är det borgarnas förtjänst helt och hållet eller är det frånvaron av Persson som har gett oss nya sympatisörer?

All in!

Littorin försvarar den moderata nedmonteringen med att regeringen bara genomför den politik den gick till val på. Samtidigt visar den senaste SIFO-mätningen att väljarna börjar bli missnöjda med just den politiken.

Littorin har rätt i sak. Regeringen gör det som den gick till val på. Men det är ingen förklaring till det anmärkningsvärt stora tappet. Att en nytillträdd regering tappar så mycket på så kort tid hör sannerligen inte till vanligheterna enligt den statsvetenskapliga expertisen. Den enda rimliga förklaringen jag kan se är att det nu börjar gå upp för folk vad de röstade på egentligen.

Även om borgarna tar det lite lugnare nu än förra gången råder det ingen tvekan om inriktningen. Moderaterna är fortfarande inte något arbetarparti. Gullandet med fackföreningarna och löftet om att inte röra LAS må vara ett gott bedövningsmedel på den fackliga opinionen. Men nog låter det ihåligt när moderaterna avslöjar att det inte är på grund av att de älskar LAS som det får vara kvar, utan på grund av att man är orolig för att en alltför snabb nedrustning utlöser dyra strejker och massiva protester.

Borgarna räknar nu kallt med att åtgärderna leder till nya, riktiga jobb.

Men det handlar inte bara om fler jobb, utan också om vilken sorts jobb. De nya jobb som vi sett hittills är resultatet av den tidigare regeringens politik. Under nästa år får vi se vilken slags nya jobb som den borgerliga regeringen ska lyckas åstadkomma. Så här långt kan vi bara vara säkra på vilka jobb som försvinner, bland annat genom den vansinniga nedläggningen av arbetslivsinstitutet som innebär att 400 personer förlorar sina jobb samtidigt som Sverige förlorar ett av sina mest framträdande forskningsinstitut.

Borgarna har satsat allt sitt förtroendekapital på en rejäl jobbutdelning. Om politiken skulle misslyckas har samtliga allianspartier förbrukat sitt förtroende fullständigt för lång tid framöver.

Reinfeldt spelar ett högt spel, men ändå kan jag inte få mig att hoppas på ett misslyckande. Det skulle få fasansfulla konsekvenser för dem som har det mest kämpigt i samhället.

Vad är det han säger, sagokungen i Shrek:

"Some of you may die, but that is a sacrifice I am willing to make".

Eller på Svenska:

Det är lätt att spela med andras pengar.

Mobiltelefonens tidsålder

Apropå det här med att vara tillgänglig hela tiden...

Rrrrriiiiinnnnggg!

- Tjena, killen. Hur e läget?
- Tjenare! Jotack bra. Vad gör du?
- Jag står och pissar.
- Äh, sitt ner istället. Det är skönare.
- Jaha, men nu hade jag lite bråttom så jag hann inte sätta mig. Vad gör du själv?
- Jag stressar runt här. Hinner inte ner till lunch, så du får äta matlådan själv.
- Jaha, ok. Nu är jag klar. Var det något mer?
- Nej, det var allt. Torka dig ordentligt nu.
- Okej, det ska jag göra. Hej så länge!
- Tja!

Klick

Haaaallåååå???

Ska man döma av nyhetsrapporteringen så har Sverige två stora oppostionspartier. Miljöpartiet och Vänstern.

Hallå?

Borgarna har redan påbörjat sin nedmontering. Är det meningen att fackföreningar, nedläggningshotade myndigheter och två pyttepartier ska sköta oppositionspolitiken?

Skärpning!

Minskad arbetslöshet

Nu minskar antalet arbetslösa.

Rackarns vad snabbt de positiva effekterna kommer nu när vi har en ny regering. Knappt hinner de tillträda innan arbetslösheten fortsätter att sjunka.

Stå på er!

(syrligt)

Neo-konservatism

Neo-konservatism - vad är det?

"Ja, tjena. Nu har vi ju hållit på med det här konservativa så länge, så jag tänkte att vi kunde förnya oss. Neo-konservatism - för oss som inte fastnat i gamla hjulspår."

Eeeh?

Vad säger en neo-konservativ anhängare till dem som inte vill förnya sig?
- Kom igen, vi måste tänka lite nytt här. Måste du vara så konservativ?

Hallå?

- Hej, jag är neokonservativ!
- Ja, hej. Jag är ateistkristen.

Strålande tider!

Är du i försäkringsbranschen? Eller funderar du på att starta privat välfärdsbolag? I så fall är det bara att gratulera. Här i Sverige är efterfrågan stor på välfärd och social trygghet. Med den borgerliga regeringens sociala nedrustningspolitik kommer efterfrågan på privata lösningar att öka markant framöver.

VD:n för Fair Försäkring, som säljer löneförsäkringar, är mycket nöjd med kundtillströmningen hittills och euforisk över prognosen. Tyvärr så får inte vem som helst teckna försäkring eftersom man måste ha ett fast jobb för att vara aktuell. I den privata världen gäller ju som bekant principen att den som är friskast och tryggast också har rätt till de förmånligaste och billigaste försäkringarna medan den som har störst behov får vända sig någon annanstans.

Prognosen för antalet flinande VD:ar i nyheterna ser också den väldigt positiv ut. Nu är det strålande tider för alla som vill profitera på svenska folkets strävan efter god välfärd.

Falsk matematik

Det är en sak jag inte förstår med den selektiva välfärden. Okej, istället för att ge bidrag och subventioner till alla så riktar man in sig på dem som behöver det mest. Så långt förstår jag hur borgarna resonerar.

Sedan till de konkreta förslagen:

- Slopad förmögenhetsskatt
- Kraftiga rabatter på hushållsnära tjänster
- In med skatterabatter också på segling, golf och ridsport

Detta finansieras med försämrad a-kassa, höjda fackföreningsavgifter och slopad rabatt på hem-pc.

I praktiken innebär alltså den selektiva välfärden att man försämrar den generella servicen för att istället rikta in sig på dem som behöver det minst.

Jag undrar om det finns någon som fortfarande tror på Reinfeldts snack om moderaterna som ett nytt arbetarparti. Nu händer precis vad man kunde förvänta sig när en klassisk högerregering intar taburetterna. Alla rabatter går till överklassen. Låg- och medelinkomsttagarna får betala.

Men vem är egentligen förvånad?

Apropå

... inlägget nedan...

Om man får kommentera sig själv.

Timbro kritiserar den förra socialdemokratiska regeringen för att använda sig av internationellt erkända forskningsinstitut som kunskapskälla. Vår nuvarande regering använder Timbro.

Vad är mest riktigt om man är kritisk till kopplingen mellan regeringar och propagandainstitutioner?

De verkliga skälen

Det finns alltid två skäl till handling. Ett gott skäl och sedan det verkliga skälet.

Den som vill veta de verkliga skälen till regeringens politik kan gå in på Timbros hemsida. Där finns alla bakomliggande resonemang, ofta i publicerad form och tillgängliga som pdf-filer.


Ta nedläggningen av arbetslivsinstitutet som exempel. Enligt Johnny Munkhammar på Timbro handlar detta om att rensa bort myndigheter som ägnar sig åt socialdemokratisk opinionsbildning. Arbetslivsinstitutet skulle alltså vara en propagandaapparat som agerar på den tidigare socialdemokratiska regeringens uppdrag. Därför ska det bort.

Att Arbetslivsninstitutet är ett internationellt erkänt forskningsinstitut med dokumenterat hög kvalitet (till skillnad från Timbro) bekommer inte Munkhammar. Allt som kan ge stöd åt eller förknippas med vänsteråsikter är propaganda och ska elimineras.

Vad blir nästa steg i denna process? Motverka våra fackföreningar? Javisst, ja... det är redan igång. Men sedan, då? Bokbål, kanske?

Utförsäljningar av hyresrätter

När borgarna nu ska sälja ut allmännyttans hyresrätter i storstadsområdena för man fram integrationsaspekten som ett starkt argument. Genom att låta hyresgästerna köpa loss sina lägenheter och bilda bostadsrättsföreningar blandas upplåtelseformerna och segregationen bryts, heter det.

Om strävan efter integration är den drivande kraften bakom denna reform kan man undra vad borgarna tänker göra för att öka andelen hyresrätter i centrum. Det vore ett naturligt nästa steg enligt denna logik.

Eller?

Om nedläggningen av ALI

Knappt hinner den borgerliga regeringen tillträda innan man fattar beslut om en snabb avrättning av landets arbetslivsforskning genom nedläggningen av arbetslivsinstitutet. Sedan detta blev känt har jag funderat på hur jag ska reagera. De flesta känner sig kanske inte så väldigt berörda av att en massa forskare blir av med sina jobb. Men det handlar också om vad dessa forskare gör - vilken typ av kunskap de producerar och till vad man kan använda kunskapen.

Marianne Törner sammanfattar det hela på ett bra sätt, tycker jag.

Och för att formulera min egen slutsats:

Det råder ingen tvekan om att nedläggningen av arbetslivsinstitutet är politisk. Vad vi nu ser är hur en ny högerregering utnyttjar möjligheten att rycka undan mattan för obekväm kunskapsproduktion. Förmodligen kommer vi att få se fler exempel på små, radikala steg mot ett mer borgerligt samhälle. Vart och ett av dessa kommer att stöta på protester från dem som drabbas, men den stora massan känner sig inte berörd. Inte förrän summan av alla förändringar till slut ställer varje medborgare inför fullbordat faktum, nämligen att en total samhällsomvandling har ägt rum.