Sorry! Ingen ångervecka

Det är synd att den borgerliga politiken drabbar alla och inte bara de 12 procent som ångrar hur de röstade i valet.

I Synovate Temos oktoberundersökning ges svaret på frågan jag ställde i ett tidigare inlägg. Om det hade varit val idag hade borgarna inte fått majoritet. Så här skriver DN:

"Normalt brukar valvinden fortsätta att blåsa efter valet, och stödet för den segrande sidan öka i opinionsmätningarna de närmast följande månaderna. Men den här gången har opinionsvinden redan vänts emot den nya regeringen."

Tydligen är det många väljare som är överraskade över hur stor a-kassehöjningen blev, hur mycket dyrare trafikförsäkringen kommer att bli och hur liten skattesänkningen blir.

All denna information fanns att tillgå före valet. Det finns inget att skylla på, utom möjligtvis att media väntade tills efter valet med att göra konsekvensbeskrivningar av alliansens politik.

Till er som ångrar er har jag bara ett par tröstlösa kommentarer:

Vad är du besviken på? Regeringen? Den gör bara vad den lovade före valet.

Visste du inte vad den tänkte göra? Det kunde du ha tagit reda på. Synd att du inte gjorde det.

Och så en sista kommentar. Jag kan bara inte motstå frestelsen:

Vad var det jag sa.

En glimt av Tyskland

Nu är man väl ingen globetrotter direkt, men av de erfarenheter jag fått hittills av resande har jag dragit slutsatsen att man kommer ganska långt med en hyfsad engelska och ett Visa-kort.

Utom i Tyskland, det vill säga.

Alla är trevliga tills det visar sig att man inte pratar flytande tyska. Att sedan försöka betala med kort gör knappast saken bättre. För det senare finns det åtminstone fem stora hinder:

1. Att få den som ska ha betalt att förstå att du vill betala med kort
2. Att de tar kort överhuvudtaget
3. Att de tar ditt kort
4. Att kortapparaten fungerar
5. Att den som ska ta betalt vet hur den fungerar

Och om du vill få ut lite kontanter genom att be kassörskan dra ett par hundra extra på kortet? Glöm det! Inte en chans!

Beställa öl är inte heller så lätt. Även om man försöker göra det på tyska.

- Zwei Bier, bitte!
- Welches Bier?
- Zwei grosse Bier, bitte!
- Ja, aber welches bier?
- Dunkel bier!
- Wollen Sie xxxx (nåt suspekt ölmärke) haben?
- Ja, ja... Guten heute, nette leute...

Titta på TV är inte heller någon hit. Efter en del kanalbläddrande hamnade jag i en Wallander-film. Glädjen över denna upptäckt varade ungefär tills den första repliken kom. På tyska.

Hallå? Vi lever på tjugohundratalet. Hur kul är det med dubbade filmer? Vem skulle vilja höra Dirty Harry på svenska? "Kom igen, punkaren. Gör min dag!". Va?

Pfffh!

Fart

Nu är det höga böter på höga hastigheter. Jag hörde en intressant invändning.

- Det är inte farten som dödar, det är smällen.

Eller på engelska:

- It's not the fart that kills, it's the smäll.

Fråga Nuder

Pär Nuder intervjuades i Ekots lördagsintervju. En vältalig partiledarkandidat upphöjer den politiska korrektheten till konst.

Kära Pär, vilken värld lever du i?

Du menar alltså på fullaste allvar att Perssons betydelse för valutgången är kraftigt överdriven. Att väljarna har utgått ifrån sakfrågorna och att partiledarna inte påverkar opinionen. I så fall undrar jag varför Persson lyftes fram på nästan alla våra valaffischer? Jag undrar också hur jag som valarbetare ska tolka alla de väljare som sa att de hade röstat på oss om det inte vore för Göran Persson. Ljög dom?

Om du har rätt - om det var politiken det var fel på och inte Persson - då betyder valresultatet att väljarna faktiskt ville ha en borgerlig politik. Man ville alltså ha högre fackföreningsavgifter, sänkt arbetslöshetsersättning och sämre sjukförsäkring. I så fall borde socialdemokraternas valstrategi inför nästa val bli att komma närmare moderaternas politik. Om det nu är den det handlar om.

På den punkten hoppas jag innerligt att du har fel.

I partiledarfrågan försökte du få oss att tro att ingen av de kandidater som nu är på tapeten överhuvudtaget funderar på partiledarskapet. Att du själv inte har tänkt tanken. Tror du på fullaste allvar att någon tar det för en sanning? Antingen tänker du helt annorlunda än de flesta andra eller så drar du en officiell vals som du räknar med att lyssnarna går på.

Kritiken mot din egen kandidatur uppfattar du som en mediakonstruktion. Du har inte hört någon partimedlem yttra något åt det hållet. Låt mig i så fall göra ett avslöjande. Många i partiet ställer sig skeptiska till att du ska bli vår nästa partiledare. Kravet på en kvinnlig kandidat är inte bara ett positivt ställningstagande. Det är också en garanti för att du inte ska bli aktuell. Om du inte visste detta redan är jag den förste att beklaga. Sorry.

Dina intervjusvar präglas av två saker:
1. En grov underskattning av de viktigaste orsakerna till valnederlaget
2. En tendens att ge politiskt korrekta och (därmed) icke trovärdiga svar

Jag har lite svårt att förhålla mig till dina svar. Antingen tror du på vad du själv säger och då har vi en väldigt naiv partiledarkandidat. Eller så tror du inte på vad du säger och i så fall är du oärlig, samtidigt som du underskattar svenska folket.

Om din version gäller för hela partistyrelsen står övriga partiet inför en stor uppgift om man tänker sig att vi ska vinna nästa val. Min förhoppning är att partiets valanalys är öppen och förutsättningslös och att partiledningen inte på förhand ägnar sig åt att censurera slutsatserna. Vad som händer nu och vilka slutsatser vi drar är avgörande för om vi ska kunna återkomma som en politisk kraft i nästa val. Inget pris är för högt för den saken. Om vi så ska vara tvungna att offra både Persson och Nuder.

Skurkstater

Jag minns inte riktigt om det var Bush den äldre eller Bush den yngre som myntade begreppet "skurkstater".

I vilket fall så har Reinfeldts regering gett begreppet en ny innebörd.

Vem är förvånad?

Att avgiften till a-kassan höjs kraftigt presenterades idag som en nyhet. En forskare från arbetslivsinstitutet har räknat ut att de höjda avgifterna, i kombination med införandet av en allmän a-kassa, kommer att leda till kraftigt sjunkande medlemssiffror för de fackliga organisationerna.

Regeringens lösning på kritiken: lägg ner arbetslivsinstitutet.

Vem är egentligen förvånad? Detta är inga nyheter. Väljarna kunde före valet enkelt ta reda på vilka förslag alliansen planerade att sjösätta. Det var ingen hemlighet. Vad som kanske var mer höljt i dunkel var tanken bakom förslagen:

Fackets makt ska minska och den forskning som ger stöd åt fackets existens ska tas bort.

Miljöpartiet i Örebro

Miljöpartiet har valt sida i Örebro kommun och medverkar nu till ett maktskifte. Det är ett stort ansvar som ödet har lagt i händerna på ett litet parti. På riksplanet har miljöpartiets företrädare flera gånger gett tydliga besked när det gäller vilket av de politiska blocken som skapar bäst förutsättningar för en grön politik. Särskilt tydliga har språkrören varit i sina omdömen om moderaterna.

Men i Örebro kommun ser det alltså ut på ett helt annat sätt. Här hade miljöpartiet redan från början bestämt sig för att gå in i ett samarbete med de borgerliga partierna. Detta ställningstagande har inte haft någonting att göra med partiets möjligheter att få inflytande i politiken. Tvärtom bestämde man sig tidigt för att Örebroarna nog skulle må bäst av ett borgerligt styre. Därför får miljöpartiets medlemmar och väljare nu nöja sig med färre politiska poster och mindre inflytande i politiken än vad man hade fått om man hade gått in i ett samarbete med socialdemokraterna och vänstern.

Det är bara att beklaga.

Om att stå för vad man tycker

Tomas Tengby utvecklar det här med att stå för sin åsikt som politiker.

Ministrarnas ursäkter och bortförklaringar är rentav ynkliga. Det hade faktiskt varit bättre om de hade stått för sina åsikter. Fast det är klart. En girig människa är väl beredd att gå ganska långt för att få behålla en ministerlön.

En liten fundering...

Undrar just hur valutgången hade blivit om det hade varit val idag.

På regeringsfronten intet nytt

Varje nytt avslöjande i Borelius-affären förstärker bilden av handelsministern som en girig överklassdam vars handlingar genomgående präglas av mörkblå preferenser. Överslätningsförsöket kanske funkar i Borelius snäva bekantskapskrets, men i allmänhetens öron skär det sig rejält när en minister liksom by-the-way avslöjar att hon anlitat barnflickor svart. Föreställningen att detta skulle få acceptans tyder på en skev verklighetsuppfattning. Men vad annars kan man vänta sig från någon som uppenbarligen levt ganska länge i en väldigt trång värld.

Reinfeldts (Seinfeldts?) agerande väcker frågetecken. I ett desperat utfall av påklistrad handlingskraft sätter statsministern partiets jurist att titta på ärendet. - Som om det hela var en juridisk sak. Borelius behöver inte en jurist. Hon behöver någon som kan förklara problemets fulla innebörd för henne. Betyder detta att Reinfeldt ser det hela som en rättssak?

Avledningsmanövern om tsunamibanden i källaren måste vara världsrekord i genomskinlighet. Ingen journalist gick på den icke-nyheten. Att Reinfeldt trodde att någon skulle gå på det är bara ytterligare ett bevis på att regeringen faktiskt tror att folk är dumma i huvudet.

Signaler

Vad är det egentligen för signaler som den nya regeringen skickar ut till svenska folket?

Om de berörda ministrarna sitter kvar blir det omöjligt för regeringen att kräva av svenska folket att man ska betala skatt och TV-licens. Vid det här laget är det ju alldeles uppenbart att det inte är på grund av dumhet eller dålig ekonomi som ministrarna har tagit sig friheter. Det är av ideologiska och kulturella skäl.

Att försöka släta över saken i efterhand genom att ångra sig eller hänvisa till hur korkad man varit som ung är inte särskilt begåvat. Det bevisar bara att man dessutom tror att folk är dumma i huvudet.

Den här historien handlar inte om att missa att betala räkningar eller om att någon gång ha anlitat svart arbetskraft. Den handlar om att vi nu har ministrar som för inte så länge sedan, innan de blev ministrar, tyckte att det här med att strunta i TV-licensen eller betala svart för barnflickor är något man kan välja fritt beroende på vad man har för politiska preferenser.

I den nya regeringen finns det personer som i handling visat att de medvetet sätter sig själva över lagen och som anser att vissa lagar bara gäller för andra människor. Snacka om politisk adel.

Hoppsan igen...

Hoppla, hoppla... Överklass var ordet.

En ny kultur flyttar in

Hoppsan… Det dröjde inte länge innan polityren krackelerade. I Maria Borelius fall är det särskilt tydligt.

Det första hon gör efter valet är att avslöja att hon anlitat barnflickor som hon betalat svart. Den informationen får alltså väljarna först efter valet.

Sedan försvarar hon handlandet med sin dåliga ekonomi. Hennes man tjänade 12,9 miljoner under perioden. Själv tjänade hon bara 3,8 miljoner.

Att hon trots detta inte hade råd att betala vitt förklarar hon med att paret hade separat ekonomi. Barnflickan fick Borelius betala själv. Man undrar vem som är pappa till barnen?

Att detta är en usel förklaring tycks de flesta vara överens om. Även Fredrik Reinfeldt.

Varför inte bara säga som det är? Överklassen har flyttat in i Rosenbad. Att anlita barnflickor och betala svart är en del av kulturen. Det är inte ekonomiska skäl som ligger bakom, det är en principsak. Skatt ska man betala så lite som möjligt. Och barnflickor är en särskild sorts människor som inte behöver några fackliga rättigheter. Svartlönen betalas av kvinnan i familjen. Barnen är inte mannens ensak. Och när det gäller utgifter så gäller det att prioritera. Betala skatt går inte för sig, men att ta med barnflickan på utlandssemester går bra. Bara hon inte begär att få ut traktamente.

Böcker...

Antar Ullis utmaning

1. En bok som förändrat mitt liv.
Hmm.. Finns många böcker som har påverkat hur jag ser på saker och ting. Kurslitteraturen på min första sociologikurs gjorde starkt intryck. Ottomeyers ”Människan under kapitalismen”, Hubermans ”Människans rikedomar” och Fromms ”Flykten från friheten” satte sina spår. Senare är det väl främst Robert Pirsigs böcker ”Zen and the art of motorcycle maintenance” och ”Lila” som har gett mig en förändrad syn på tillvaron.

2. En bok jag läser mer än en gång.
Jag brukar inte läsa om böcker. Föredrar att lägga tiden på att läsa något nytt. Men ibland återvänder jag till Marx. Jag kan också tänka mig att läsa om Pirsigs ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” i svensk översättning.

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö.
”Hur man överlever på en öde ö” – om det finns någon sådan.

4. En bok som fick mig att skratta.
Håller med Ullis. ”Liftarens guide till galaxen”. Michael Moores böcker är ganska kul. Sedan finns ju också klassikern ”Röde Orm” av Frans G. Bengtsson. Biografin om Che Guevara innehåller en del roliga episoder. Che:s egna dagbokskommentarer är väldigt underhållande. Houllebecq fick mig att fnissa, av någon konstig anledning. Jag är nog lite sjuk, kanske. Framförallt ”Elementarpartiklarna”, men också ”Plattform”.

5. En bok som fick mig att gråta.
”Dårskap för två” gjorde mig mycket illa berörd. ”Nazismen i dokument” är också den obehaglig läsning.

6. En bok jag önskar hade skrivits.
”Hur man lurar ett folk” av Fredrik Reinfeldt. Eller Kapitalet, del 4: ”How to do it”.

7. En bok som inte borde ha skrivits.
Allt av Lorentz Lyttkens. Timbro-böcker känns ganska onödiga.
Undrar hur världen hade sett ut om inte Bibeln hade skrivits?

8. En bok jag just nu läser.
Jag läser i teman. Biografier. Historiska böcker. Filosofi. Nu är jag inne på klassiker. ”Idioten” av Dostojevskij. Men jag läser sakta. Jag parallell-läser ”Den politiska Adeln”, men den är skriven i en så tråkig ton, så den tar jag i små portioner.

9. En bok jag tänkt läsa.
Ojojoj… Någon gång ska jag läsa ut ”No logo” av Naomi Klein. Maken till pratig bok har jag sällan varit med om. Den tar ju aldrig slut. Winston Churchills ”Min ungdom” ligger också den och samlar damm på nattduksbordet. Sedan ska jag nog ta tag i Smiths ”A theory of moral sentiments”.

10. Skicka vidare till fem andra bloggare.
Där blir det nog pass för min del.

Kloka ord

It´s better to know a lot and say little, I think, than know little and say a lot

Robert Pirsig i "Lila"

Somliga är nöjda

Jacob Wallenberg är nöjd med regeringsförklaringen.

Sveriges störste kapitalist är nöjd.

Kunde tro det…

Den eviga jakten på bekräftelse

Jag har länge funderat på att skriva något om drivkrafterna bakom dokusåpahysterin. Om hur den tid vi lever i har drivit på behovet av bekräftelse så långt att många människor tycks kunna göra vadsomhelst för att få uppmärksamhet i TV. Om hur individualiseringen har lett till att ingen längre nöjer sig med att vara vanlig, att alla vill vara speciella.

Sedan läste jag följande passus ur Dostojevskijs ”Idioten”:

”… det finns ingenting mer sårande för en människa i vår tid och i vår generation än att höra att hon inte är originell, att hon är svag till karaktären, att hon inte har några särskilda talanger och är en vanlig människa.”
(sagt av karaktären Ganja till huvudpersonen, Fursten)

Texten är skriven 1868.

Intet nytt under solen, alltså.

Ickepolitik

Vår nye statsminister blev intervjuad i Aktuellt ikväll. Det är skönt att det fortfarande finns ett nyhetsprogram som försöker hålla sig neutralt i relation till Reinfeldt. Och som lyckas få fram tydliga besked.

I miljöpolitiken, till exempel. Ett inslag gjorde tydligt att folk som köper miljöbilar överväger att tanka bensin om det inte lönar sig att fylla på med etanol. Vad tänker den borgerliga regeringen göra åt detta?

Mölj, mölj, mölj, inte försöka styra marknadsmekanismerna, mölj, mölj, mölj, marknaden sätter priserna, mölj, mölj, mölj, får se hur det går i förhandlingarna med de andra partierna.

Fritt översatt: ingenting.

Ett annat inslag tog upp det här med rehabilitering. Nu har ju borgarna pratat jobb hela valrörelsen. Och att få fler i jobb kommer att kräva stora satsningar på rehabilitering. Vad ska ni göra åt detta?

Mölj, mölj, mölj, viktigt få fler i jobb, mölj mölj, mölj, viktigt motivera människor att bli mer aktiva att söka jobb, mölj, mölj, bra att det finns aktörer som jobbar med rehabilitering.

Fritt översatt: ingenting.

Dessa två exempel är symptomatiska för hela den borgerliga politiken. När socialdemokratin lägger förslag på direkta satsningar på miljöteknik och rehabilitering drar sig borgarna tillbaks, sänker några skatter och tror att allt löser sig av sig självt. Så här:

- Hur ska ni skapa jobb?
- Genom att sänka skatter och arbetsgivaravgifter.
- Hur skapar det jobb?
- Joru, vänta ska du få se.

Okej, nu återstår bara att se. Hoppas bara vi får slippa höra en trött statsminister om fyra år som står och skyller på den internationella konjunkturen. I så fall får väl disklaget rycka in igen och reda upp i röran. Det brukar ju vara det som är socialdemokratins lott i sammanhanget.

Besiktning

Jag var och besiktade hojen. På bilprovningen kallas det tydligen maskerad när det kommer in en motorcykel. Hm... Kul.

Schemat var lite tajt innan jag skulle åka. Trodde det skulle räcka med en timme. Det hade kanske räckt om originalsystemet som följde med hojen hade passat. Som tur var hade F sina originalpipor på klubben som jag fick låna. Helt oanvända (förstås). Tiden gick fort på slutet, men jag hann iväg ganska skapligt ändå.

Färden till besiktningen gick bra, trots omständigheterna. Lite slöare, mycket tystare. Det kändes lite otäckt att komma smygandes i trafiken. Folk ser inte att det är en motorcykel.

Stannade på en mack och handlade lite vitala delar. Reflex, dubbelhäftande tejp och en tuta.

Väl framme gick det väldigt fort i kön. Hann med nöd och näppe trycka fast reflexen på sadelväskan innan jag blev inviftad. När jag startade hojen lossnade reflexen, så jag satte fast den på baklyset istället. Okej, det såg lite påklistrat ut men vaddå?

Två kommentarer.

- Sitter den där reflexen fast ordentligt?
- Jajjemän. Prima dubbelhäftande.

- Är det verkligen bra att cykeln är så låg att stödet skrapar i när man svänger?
- Äh, svänga är överreklamerat. Man behöver inte luta så mycket.

Besiktningsmannen såg faktiskt lite rädd ut när det skrapade i vid provkörningen. Men på det stora hela gick det bra. Behövde inte plocka fram tutan.

Tillbaks på klubben noterade jag att reflexen inte satt kvar på baklyset. Hmm... får väl skaffa en ny, då. Kanske.

Sedan skulle F ha tillbaks sitt system, så det var bara att börja skruva igen. Att sätta tillbaks det gamla kändes inte helt rätt, men jag hittade ett par andra rör i en hög som A hade skrapat ihop. Helläckra tvåtumspipor med utdragen slashcut i ändarna. Dom fick det bli.

Piporna var egentligen till en annan modell, men efter lite justeringar satt dom som en smäck. Lite högt ljud kanske. Jag får väl sätta i ett par kottar.

Så nu kan man ge sig ut och köra trafiksäkert igen.