Goddag Yxskaft

I dagens monopoltidning fick partierna svara på frågor om prioriteringar i vården. I vanlig ordning avslöjar Kent Persson sin okunskap i landstingsfrågor. Medan de flesta andra partiföreträdarna vet att det finns riktlinjer för prioriteringar överlämnar Persson åt professionen att fatta de medicinska besluten. Att det finns en omfattande prioriteringsdiskussion som betonar nödvändigheten av att politiken gör så kallade horisontella prioriteringar har tydligen gått Kent Persson helt förbi.

Alltså kommer politiken inte att göra några prioriteringar. Politikerna sköter bara finansieringen i de nya moderaternas modell. Sedan är det bara att välja och vraka. Privat eller offentligt. Stort behov eller litet. Landstinget betalar.

Att dessa principer strider mot andra paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen verkar inte ha någon betydelse.

187 miljoner extra ska högern satsa på vården i Örebro Län, enligt Kent Persson. Pengar som tas från sjuka och arbetslösa genom sänkta ersättningar och höjda avgifter. Utan prioriteringar lär dessa miljoner ta slut ganska fort. Men vårdbolagen blir säkert nöjda.

Nerikes Elände

För några veckor sedan förvånades jag över en ovanlig trend i mediasoppan. Plötsligt kändes det som om allting blev mer balanserat. Det var lätt att komma fram och rapporteringen kändes saklig och problematiserande.

Men det var då.

Nu är allt som vanligt igen. Allehanda förminskar alla nyheter som innehåller något som kan tolkas som positivt om ledande socialdemokrater. Det som är negativt förstoras upp. Borgarnas svartmålningskampanj blir nyheter. Och ledarsidan har man hyrt ut till moderaternas partihögkvarter, verkar det som.

Prioriteringar

Okej, så här ser tydligen prioriteringen ut:

1. Sänk skatten
2. Finansiera skattesänkningen med minskade bidrag och högre avgifter

Vad blir konsekvensen? Mer pengar i plånboken och högre avgifter. Summa: minus i plånboken för den som tjänar lite. Avgifter är ju som bekant inte inkomstrelaterade.

Varför ska somliga krångla till det så förbaskat?

Knacka dörr

Det här med att knacka dörr har sin charm, men senaste vändan blev jag faktiskt lite deprimerad.

De flesta är positiva när man plingar på. Nästan alla, faktiskt. Även de som inte sympatiserar med socialdemokratin. Kanske beror det på att man själv försöker vara positiv. Den gamla grundregeln gäller: le mot världen och världen ler mot dig.

Mannen som gjorde mig deprimerad var väl inte direkt negativ eller ovänlig. Men han resonerade på ett för mig fullständigt obegripligt sätt: han skulle minsann inte rösta.

- Nähä, så du ska inte utnyttja din demokratiska rättighet att påverka din omgivning, vara med och utöva inflytande på sådant som direkt påverkar dig i ditt liv såsom boende, arbetsliv, välfärd, utbildning, vård och omsorg?
- Nej, det tänker jag inte göra.
- Nähä, det var ju synd.
- Och du är förstås inte intresserad av varför. Det var inte heller Sören Gunnarsson, som knackade på här förra valet. Han var inte intresserad av varför jag inte skulle rösta. Och så är det. Ni intresserar er inte för vad vanliga medborgare tycker.
- Där håller jag nog inte med riktigt. Vi bryr oss visst om vad vanliga medborgare tycker. I landstinget där jag sitter som förtroendevald har vi lagt ner massor av tid och arbete för att nå ut till länsmedborgarna för att få veta vad de tycker. Så varför tänker du inte rösta, då?

...
Här blev det en ganska lång diskussion där jag försökte förstå varför mannen inte ville rösta. Tyvärr kan jag inte återge hans argumentation. Jag kommer inte ihåg argumenten. Förmodligen därför att jag inte tyckte att de höll.
...

Lite senare:

- Men min röst spelar ju ingen roll i alla fall. Om jag låter bli att rösta så behöver jag ju inte heller ta ansvar för hur det blir.
- Där har du fel. Du påverkar även om du inte röstar.
- Nej, inte alls. Hur skulle jag kunna göra det?
- Jo, därför att du har en röst som du skulle kunna använda till att rösta på oss. Säg att du använder den rösten och att det väger precis jämnt mellan blocken. Avstår du från att rösta så har borgarna istället en rösts övervikt. Då blir det borgerlig majoritet och borgerlig politik för hela slanten. Enbart därför att du inte röstade.
- Jasså, är det så du menar. Jo, det kanske stämmer. Men jag kommer i alla fall inte att rösta.

De sista orden ekar fortfarande i huvudet på mig. Han kommer i alla fall inte att rösta.

Nej, men skit i det då. Skit i alla som genom historien har kämpat och gjort stora personliga uppoffringar för Din rätt att rösta. Skit i alla som har dött i kampen för ett demokratiskt samhälle. Skit i alla som kommer att drabbas om det skulle bli en borgerlig majoritet.

Du kan sitta i din lägenhet och känna dig nöjd med att ha snoppat av en valarbetare som ägnar en stor del av sin fritid att svettandes springa upp och ner i trappor i sina förmenta försök att få allmänheten att stänga av TV:n för en stund och utnyttja sin demokratiska rättighet. Hoppas du mår bra av det.

Skit ner dig!

Hushållens utgifter

Jag gjorde en jämförelse mellan två olika slags välfärdssystem. Det amerikanska och det svenska. Diagrammen visar hur hushållens utgifter är fördelade.































Några reflektioner:

I Sverige kommer posten "fritid och underhållning" på andra plats, efter bostadskostnaderna. Hos Amerikanerna kommer samma post på sjunde plats, efter utgifterna för socialförsäkringar, sjukförsäkringar och pensionsavgifter.

I Sverige ligger utgifterna för sjukvård på elfte plats. I USA på sjätte. Även utgifterna för utbildning är större i USA än i Sverige.

Sammantaget skiljer sig konsumtionsmönstret åt genom att svenskar lägger sina disponibla inkomster på fritid, underhållning, varor och tjänster samt kläder och skor medan amerikanerna får lägga ut pengar på försäkringar, pensioner, sjukvårdskostnader och "social security" innan det kan bli tal om några nöjen.

Visst, jänkarna kanske betalar mindre i skatt. Men välfärdskostnaderna finns kvar och betalas via privata försäkringar istället. Resultat: mindre pengar till nöjen.

Några frågor till borgarna:
Tycker ni det är kul med räkningar?
På vilket sätt är avgifter bättre än skatt?

Varför ska ni krångla till det så förbaskat? Högre försäkringspremier för bil, avgift på att ta ut mediciner på recept, slopad avdragsrätt för ränteutgifter på huslån, högre avgifter i sjukvården och lägre ersättningsnivåer i försäkringssystemen (det vill säga nya avgifter för privata försäkringar). Är allt detta verkligen bättre än att betala in lite mer i skatt? Ger det verkligen mer pengar till hushållen? Tjänar låginkomsttagare verkligen på detta?

Mats Knutsson - förvrängaren

Först får jag väl erkänna att jag inte hör till Mats Knutssons fanclub direkt, men i kvällens aktuelltsändning tog han verkligen priset. Alla hörde Persson svara på Anna Hedenmos fråga. De reformer som utlovas i valmanifestet håller för en normal lågkonjunktur, men om det skulle hända något dramatiskt i världen, till exempel krig som skapar oljepriser på en chocknivå, så måste Persson som ansvarsfull statsminister lägga in en reservation. Frågan ställdes flera gånger, Persson svarade på samma sätt flera gånger. En normal lågkonjunktur påverkar inte reformerna. Det finns undanlagda reserver för att tackla en sådan utveckling.

Omedelbart efter intervjun med Persson går Hedenmo över till bordet intill, där herr Knutsson står och laddar. Tydligen hade han bestämt sig redan före sändningen vad analysen skulle handla om, för vad Persson sa och vad Knutsson påstod att Persson sa blev två helt olika saker.

Här gäller det nu att vara noggrann med vad som sades, så därför har jag skrivit ut ordväxlingen ordagrant.

”
Knutsson: Med ena handen håller Göran Persson fram ett valmanifest med en konkret lista med prissatta åtgärder och med andra handen så signalerar han att det här kanske inte alls kommer att kunna genomföras om vi får en lågkonjunktur. Syftet är naturligtvis att väljarna underförstått ska känna att med Göran Persson som statsminister så kommer det här ändå att genomföras. Men för att… genom att framstå som ansvarsfull så försöker han då ifrågasätta, undergräva väljarnas förtroende för de borgerliga partierna, inte minst då för moderaterna som ju lovar omfattande skattesänkningar om dom vinner valet.

…

Även om regeringen och Göran Persson säger att den (tandvårdsreformen) kommer att genomföras så lägger man in den här brasklappen om ekonomin inte…

Hedenmo: Ja, om det blir ett stort krig eller så, lät det ju som, att det ska vara något väldigt dramatiskt.

Knutsson: Ja, men … på presskonferensen idag sa Göran Persson att han aldrig varit med om att en mandatperiod både slutat och börjat med en högkonjunktur. Nästa kommer att börja med en högkonjunktur, rimligen bör den då sluta i en lågkonjunktur. Och det skulle förvåna mig om vi är inne i en svår lågkonjunktur med fallande skatteintäkter om man klarar av att lägga nio miljarder på en tandvårdsreform när man kanske tvingas stimulera ekonomin, alltså med AMS-jobb till exempel.

Hedenmo: Fast vi hörde honom säga här, att en lågkonjunktur, det får inte räcka som skäl för att avstå från det här.

Knutsson: Nej, men om du inser då att han har icke-lovat att det här ska införas, utan det är fortfarande med brasklappen om ekonomin så tillåter. Det är det viktigaste politiska budskapet i dagens presentation.”

Förvränga: 1: deformera, förvrida 2: omgestalta något till något oriktigt. (Svenska Akademiens Ordbok)

Persson säger att en lågkonjunktur inte räcker som skäl att avstå från en tandvårdsreform. I Knutssons öron förvandlas detta till att Persson kommer att avstå från tandvårdsreformen om det blir lågkonjunktur.

Till intäkt för sin förvrängning lägger Knutsson en egen spekulation om vad han själv tror är möjligt att göra under en lågkonjunktur. Knutsson är med andra ord inte bara politisk reporter, han är också initierad samhällsanalytiker. Han vet hur partiledarna tänker, han vet hur väljarna tänker, han vet hur konjunktursvängningarna kommer att se ut framöver, han vet vilka politiska reformer som är möjliga att genomföra och han vet vad som är framgångsrik valtaktik.

Man kan undra vad framtiden bär med sig för detta orakel.

Route 66?

Jag vet inte om man ska kalla det för känsla eller upplevelse, men när vi hade parkerat hojarna och såg oss förstrött omkring var det som om vi hade hamnat i en annan värld. Invid en sjaskig vägkrog någonstans längs Route 66. Eller i alla fall så som jag föreställer mig att det skulle kunna vara på ett sådant ställe.

Vädret var varmt och soligt. Hett. Jag fällde ner stödet mot den spruckna asfalten. Den hade släppt igenom så mycket växtlighet att det var svårt att se var asfalten slutade och gräset började. Nu var växtligheten också brunbränd av solen, vilket förstärkte intrycket av en steglös övergång från civilisation till natur.

Dörren till tavernan öppnades och ut kom två figurer som passade perfekt in i tavlan. Den ena var kraftigt byggd med fulltatuerade armar, skitig t-shirt och oljiga snickarbyxor. Den andra var tanig och prydligt klädd fastän kläderna genom sitt skick och sin passform ändå bröt mot beskrivningen ”prydlig”. Ingen av dem yppade ett ord när de tittade på oss. Blängde. På ett sånt där typiskt amerikanskt redneck-vis. De rörde sig mot baksidan av huset, i riktning mot ljudet av någon slags lågvarvig motor.

Vi gick in. Här stod tiden stilla. En gäst satt på en stol och tittade rakt fram. Killen bakom disken passade inte riktigt in. Han såg för ren ut. Och kläderna hade alldeles för klara färger.

Menyn bjöd inte på några direkta överraskningar. Det fick bli hamburgertallrik.

Efter maten besökte jag toaletten. Egentligen var jag inte i så stort behov, men jag ville se hur den såg ut.

Först en svag doft av gammal urin. Toalettstolen var av ett oidentifierbart märke. Jag har aldrig sett en sådan modell förut. Handfatet var nog köpt på samma ställe. Samtidigt. Kranen utstrålade en egen stämning. Ärgad metall som gnisslar när man vrider om reglagen.

Detta, tillsammans med en massa andra detaljer, skapade en känsla eller stämning av att befinna sig någon annanstans. I en annan tid. Eller tidsrymd, kanske.

Det skulle vara intressant att undersöka om det går att återvända till samma upplevelse. Hade det varit samma sak om vi hade åkt bil dit? Om det hade varit mulet? Om stället hade varit befolkat av husvagnsturister? Om vi hade varit pigga och utvilade?

Och även om man skulle återvända under exakt samma betingelser – är det möjligt att återuppleva första intrycket?

Schlagerbudskap?

Jag har länge trott att schlagertexter inte handlar om någonting alls...

Till dig som inte orkar gå och rösta

I höst är det val. Valet handlar inte bara om vem som ska vara statsminister eller kommunstyrelsens ordförande. Det handlar om vilket välfärdssystem vi ska ha. Om vilken människosyn som ska prägla vårt samhälle.

Valet angår alla. Vem som vinner angår alla. Det spelar ingen roll om du är ointresserad eller oinsatt. Din röst påverkar. Frånvaron av din röst påverkar.

Om du bor någonstans, jobbar eller studerar, om du är arbetslös, går på socialbidrag eller om du är sjuk – vad du än gör så påverkas du direkt av politiska beslut. Indirekt påverkas hela samhället och även vårt sätt att bete oss mot varandra.

Så om du lever i ett samhälle – ta ditt ansvar. Gå och rösta. Undvik att hamna i en situation där du ångrar att du inte utnyttjade denna möjlighet. Efter valet är det för sent att ångra sig.

Till dig som har det bra

Till dig som har ett arbete, som tjänar bra och som är frisk. Visst känns det bra att inte behöva betala försäkringspremier för sjukförsäkringar och livförsäkringar, skolavgifter för barnen, dyra dagisavgifter eller universitetsavgifter för din egen utbildning. Allting är redan ordnat genom den generella välfärden och du kan använda din fritid till annat än att läsa det finstilta i försäkringsbrev.

Om du oroar dig för att du inte får tillbaks något av de skattemedel du betalar in kanske du har någon i din närhet som just nu är i behov av stöd från samhället. Då kan du glädjas över att den personen får en god och trygg tillvaro utan att behöva ruinera sig eller kanske till och med komma och be dig om pengar.

Och vem vet. Rätt vad det är kanske du själv råkar ut för något. En bilolycka, cancer, MS, KOL eller något annat otäckt. Imorgon kanske det är du som är i behov av välfärd. Vill du då inte få det bästa som finns att få? Vill du inte vara garanterad en dräglig situation trots att du kanske inte kan arbeta och försörja dig själv under en lång tid? Du kanske rentav vill kunna komma tillbaks till jobbet efter en tid av rehabilitering?

Jag säger inte att borgarna vill ta bort välfärden. Bara att de vill göra den offentliga vården sämre, försämra sjukförsäkringen och göra det lättare för arbetsgivare att avskeda människor som blir sjuka.

Privatiseringsfetischism

Fetischism handlar om att tillskriva något egenskaper som det inte har.

Ett av de främsta målen med borgarnas sjukvårdspolitik är att privatisera. Genom privatiseringar menar borgarna att vården kan förbättras i flera olika avseenden.

Vid närmare granskning visar det sig emellertid att relationen mellan privatiseringen och de egenskaper borgarna tillskriver denna privatisering är tillfällig snarare än nödvändig.

Så här säger borgarna:

- Privatiseringar leder till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
- Privatiseringar är det enda som leder till detta.

Undersöker man hur det ser ut i verkligheten ligger det närmare tillhands att anta följande:

- Privatiseringar kan, men behöver inte leda till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
- Privatiseringar kan också motverka effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande.
- Det finns många olika sätt att uppnå dessa egenskaper.

Effektivitet handlar om att producera mer till samma kostnad eller lika mycket till en lägre kostnad. I en marknadsekonomi är det framförallt konkurrensen som hetsar producenterna att hela tiden hitta effektivare sätt att producera. Med låga produktionskostnader och hög produktivitet har man större möjligheter att överleva (förutsatt att det inte går ut över kvaliteten). Den verksamma mekanismen i detta är konkurrensen. Konkurrens är inte samma sak som privat. Man kan sälja ut sjukhus utan att det för den skull uppstår konkurrens i marknadsekonomisk mening. Resultatet blir i så fall ett privat oligopol eller i värsta fall monopol. Så ser det oftast ut inom sjukvårdssektorn. Och i valet mellan privata oligopol, som ju strävar efter vinst, och offentliga oligopol, som styrs av politiska målsättningar, är det ganska lätt att räkna ut vad som ger störst utdelning till skattebetalarna.

Valfriheten är en annan aspekt som brukar förknippas med privatiseringar. Men det finns ingenting som säger att privatiseringen i sig leder till mer valfrihet. Och vad menas med valfrihet? Vem är det som ska kunna välja vad? För länsmedborgaren i Lekeberg blir valfriheten inte större för att vårdcentralen är privat istället för offentlig. Tidigare kunde man bara välja offentlig vård. Nu kan man bara välja privat.

Kvalitet kan vara svårdefinierbart, men om det handlar om sådant som dödlighet, tillgänglighet och nöjdhet (som går att mäta) finns det ingenting som tyder på att landsting på privatiseringsstigen uppnår högre kvalitet än landsting som är mer försiktiga med privatiseringar. Jämför man Värmland och Örebro, som är likvärdiga landsting i många avseenden, visar erfarenheterna snarare på motsatsen. I Värmland, som under borgerlig ledning satt privatiseringarna högst upp på den politiska dagordningen, har kvalitén snarare försämrats med den borgerliga politiken.

Nytänkande är viktigt för vårdens utveckling. Det gäller att ta tillvara på personalens idéer och utvecklingssträvan. Frågan är dock om detta är enklare när man privatiserar? Tittar man på privata verksamheter finns det många exempel på engagerad personal, sann entreprenörskapsanda och nya idéer. Men det finns också exempel på det motsatta. Samma sak gäller offentlig verksamhet. Bara inom Örebro läns landsting finns en enorm variationsvidd. Vissa enheter är väldigt utvecklingsinriktade medan andra snarare är bakåtsträvande. Det verkar som om nytänkande beror på andra saker än på ägarformen. Privatiseringar kan, men behöver inte leda till nytänkande. Och nytänkande kan uppstå och stimuleras utan privatiseringar.

Sammantaget verkar det som att alla positiva egenskaper som borgarna tillskriver privatiseringar kan uppnås på andra sätt än genom utförsäljningar. Men jag måste tillstå att borgarnas intresse för privatiseringar är större än deras intresse för effektiviseringar och kvalitetshöjningar inom den offentliga vården. Det verkar som att det inte är privatiseringarnas effekter som är målet, utan snarare att det är privatiseringarna i sig som är intressanta.

Men vad är i så fall poängen med privatiseringar? Jo, det finns en nödvändig relation som inte omnämns i de borgerliga valprogrammen. Att privatisera leder inte med nödvändighet till effektivitet, valfrihet, kvalitet och nytänkande. Vad som däremot med nödvändighet följer av privatiseringar är uppkomsten och tillväxten av en privat vårdmarknad och privata vårdbolag. För dessa bolag utgör privatiseringspolitiken skillnaden mellan tillväxt och sotdöd. Ställer man borgarnas politik gentemot de privata vårdbolagens intressen blir logiken plötsligt mycket tydlig. För om det inte är av effektiviseringsskäl, inte av valfrihetsskäl, inte av kvalitetsskäl och inte av nytänkandeskäl som borgarna driver på i privatiseringsfrågan så framgår det med all önskvärd tydlighet att det är privata vårdbolagsskäl som ligger bakom. I Värmland, till exempel, där ekonomin körts i botten, tillgängligheten haltar och kvalitén urholkats, finns det trots allt en stor vinnare: Carema AB. Det är mot denna bakgrund som man som väljare bör granska och studera den borgerliga vårdpolitiken. Vems intresse är det man företräder? Har privatiseringar verkligen de egenskaper som borgarna påstår? Eller är det något annat man är ute efter?

Budord III

Ett förslag till modernisering av tio guds bud:

1. Döda inte
2. Ljug inte
3. Stjäl inte
4. Förstör inte för andra
5. Var inte girig

6. Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig själv
7. Ta lite ledigt ibland
8. Var trogen mot din partner
9. Ta ansvar för dina barn
10. Utgå ifrån att din nästa vill dig väl

Om budord

Ibland hör man folk som tycker att allt skulle vara bra om bara alla kunde hålla sig till tio guds bud. Som om dessa bud skulle sammanfatta allt sunt förnuft.

Eller ja, dessa och dessa. Budorden finns förvisso i flera olika versioner. Ta det här med dödandet till exempel. Vad är det man inte ska göra? Dräpa? Döda? Mörda? Betyder ”Du skall icke dräpa” samma sak som ”Du skall icke döda” eller ”Du skall icke mörda”? Den som ska hålla sig till dessa bud bör nog precisera sig på den punkten. Och förresten – om nu budet är så himla viktigt, hur kommer det sig att en massa religiösa människor, som bekänner sig till detta bud, hela tiden håller på och dräper varandra?

För övrigt kan jag tycka att budorden känns lite omoderna. Det sa jag till en kristdemokrat för inte så länge sedan.

- Hörru, tycker du inte att budorden känns lite förlegade?
- Nej, hur menar du då?
- Jo, säg att man ska få folk att leva efter dem. Jag tror man skulle få problem redan vid första budet. ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. På vilket sätt skulle den förhållningsordern underlätta samvaron i dagens moderna samhälle?
- *ler*
- Eller andra budet. ”Du skall inte missbruka herren, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn”. Herregud, det gör vi ju hela tiden. De två första buden har ju ingenting med hur vi förhåller oss till varandra att göra.
- *ingen kommentar. Konversationen slut.*

Tio budord till ledarsidan

På dagens ledarsida i NA har Ola Ström formulerat tio budord för politiker. De flesta av dessa är faktiskt riktigt bra, även om jag själv kanske hade valt lite andra formuleringar.

Jag tänkte returnera gesten med en tio budord för politiska chefredaktörer. Kopplingen till bibelns budord skippar jag om ni ursäktar.

1. Ta ansvar för att det råder en saklig ton i debatten. Inlägg som innehåller sakfel, personangrepp eller lögner returneras till avsändaren.
2. Förenkla inte. Problematisera.
3. Eftersträva balans. Undvik entonighet.
4. Bedriv inte hetsjakt på enskilda politiker. Politiker är också människor.
5. Ljug inte. Ta reda på fakta.
6. Förvräng inte.
7. Undvik att dra förhastade slutsatser.
8. Sprid inte fördomar.
9. Underskatta inte dina läsare.
10. Tänk på din privilegierade position så att du inte missbrukar den. Du är inte vald av folket och du kan inte avsättas av folket. Ändå har du stor makt över opinionen. Du väljer vad som ska publiceras, när det publiceras och hur det publiceras. Varje dag. Du väljer fokus, vinkling och slutsats. Du väljer vad som är intressant och vad som inte är intressant. På det viset har du mer makt än många förtroendevalda. Med makt följer ansvar.

Folket, det är jag

Jag medverkade på en pressträff idag och identifierade en typisk journalistgroda:

"Jag är medborgarna".

Journalistkåren - tjugohundratalets kung sol.

Mänskliga rättigheter

Artikel 9

Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Reflektion: Frågan om USA:s arresteringar av så kallade ”illegala stridande” är ett brott mot denna rättighet har blivit en tolkningsfråga. Man kan tycka att det är lite väl postmodernt att formuleringen ska ha ett så brett tolkningsutrymme att USA går fria på den här punkten.


Artikel 29

1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.

Reflektion: Den här artikeln tydliggör flera grundläggande förhållanden.

1. Var och en har plikter mot samhället. Föreställningen att människan är född fri i meningen ”utanför samhället” och att hon följdenligt inte kan avkrävas några plikter gentemot detta samhälle strider alltså mot FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.

2. Den fria och fullständiga utvecklingen av individens personlighet förutsätter ett samhälle.

3. Ett samhälle förutsätter att individen avkrävs plikter gentemot detta samhälle (och att individen också fullgör dessa plikter)

Den som uppfattar samhälleliga plikter som en ofrihet har inte förstått hur mycket av vår frihet som skapas i och av samhället. Frånvaron av ett samhälle skulle innebära betydande begränsningar av vår individuella frihet.

Att betala skatt, till exempel, innebär att vi fullgör en av våra plikter gentemot samhället. Skatten ger oss friheter. Frihet till vård efter behov, frihet till utbildning, frihet till social trygghet och frihet till omsorg på äldre dar. Skatten ger oss också frihet från våld och förtryck eftersom den finansierar ordningsmakten och rättsväsendet.

Frihet från skatt innebär frihet från vård, utbildning, social trygghet och omsorg. För den som vill utöva våld ger frånvaron av skatt full frihet att beröva andra deras frihet.

Nu kanske någon säger att man kan finansiera vård, skola och omsorg på annat sätt än via skatten. I det fall där sådant skulle uppstå i det liberala frihetsparadiset är det för det första ett undantag mot principen att människor inte ska avkrävas plikter för att få ta del av samhälleliga nyttigheter. Även med skolavgifter eller vårdavgifter är det så att man inte får del av utbildningen eller vården om man inte är med och betalar. För det andra innebär det avgiftsfinansierade systemet att man ger friheter till vissa men inte alla. Jag skulle inte kalla något sådant för ett fritt samhälle. Där råder inte de mänskliga rättigheterna, som ju omfattar alla människor, inte bara de som betalar avgifter. En mänsklig rättighet kan rimligtvis inte relateras till betalningsförmåga eller klasstillhörighet. Och om de avgiftsfinansierade rättigheterna justerades till att omfatta alla - vad är i så fall skillnaden mot att ta ut skatt istället? Mer än att avgifter inte är inkomstrelaterade.

Rätten till vård och utbildning formuleras för övrigt i artiklarna 22, 25 och 26.

Duh?

På ganska kort tid har jag av två personer i min bekantskapskrets mött något som inte har uppmärksammats i media, men som ändå borde vara av intresse inför valet. Åtminstone för borgarna. Det handlar om det borgerliga ledarskapet. Partiledarna, alltså.

Den ena personen är en trogen moderatväljare som funderar på vad han ska rösta på nu när moderaterna har bytt politik. Det finns ju inget alternativ. Möjligen det nyliberala centerpartiet – om man orkar med Maud. Det gjorde inte den här personen. Och folkpartiet var inte att tänka på. Han skulle aldrig kunna lägga en röst på ett parti med en ”så töntig partiledare”.


Den andra personen är en mer allmänborgerlig väljare. Mer åt det gamla folkpartihållet. Westerberg, typ. Han var bekymrad över kvalitén hos själva partiledarna och frågade mig vad jag tyckte om dem, väl medveten om att jag är socialdemokrat. På en så generös fråga får man vara försiktig, tänkte jag.

- Ärligt, vad tycker du?, insisterade han.

- Tja, om jag var en borgerlig väljare skulle jag nog känna mig missnöjd med urvalet av företrädare, svarade jag

- Det var ett diplomatiskt svar. Men vi är helt överens på den punkten.

Och så är det nog. Borgarna har ju inte precis plockat ut de skarpaste besticken i lådan. Frågan är om det har någon betydelse. Folkpartiet har ju visat att man kan plocka marginalröster på populistiska utspel i sista stund. Resten av väljarkåren – den stora majoriteten – håller fast vid sina respektive partier. De flesta är trots allt inte osäkra och påverkas inte så mycket av tillfälliga utspel. Inte så mycket att de röstar på något annat parti i alla fall.

Med andra ord kan borgarna kosta på sig missnöje från sina trogna väljare. Kanske är det så att pajaserier, gälla röster och populistiska utspel är det som avgör valutgången i tjugohundratalets Sverige. Jag hoppas att det inte är så. Snart vet vi.

Lycka

Lycka vore...

En hel TV-kväll utan Christer Sjögren.

Eller kan man åtminstone få tjugo minuter?